Bildt skulle aldrig erkänna något fel

Foto: i blåsväder När Carl Bildt kom hem till Sverige efter ett besök i Egypten var han inte skakad av kritiken efter hans uttalande om läget i Libyen.
KOLUMNISTER

Man kan inte annat än beundra Carl Bildt.

Han kommer alltid ner på fötterna.

Möjligen tilltufsad. Men sällan skadskjuten.

Det var ett uttalande i måndags för Sveriges radio som satte fart på kritiken.

– Vi är ytterligt oroade över situationen, som den riskerar att utvecklas. Det handlar inte om att stödja den ena eller den andra. Det handlar om att försöka få stabilitet och rimlig utveckling, sa utrikesministern om läget i Libyen.

Ledarsidor över hela det politiska fältet fick utbrott. MP:s Gustav Fridolin undrade om Sverige alltid är neutralt i valet mellan demokrati och diktatur och KD:s Désirée Pethrus tyckte det var helt fel av Bildt att ställa stabilitet mot demokrati.

Men de var inte de enda som tyckte att utrikesministern var mesig och undfallande när han inte tog ställning för upproret mot diktator Gaddafi. De var många fler.

I går kväll kom Carl Bildt hem efter ett tvådagarsbesök i Egypten där han bland annat träffat bloggare och Arabförbundets generalsekreterare.

Och självklart var han inte skakad av kritiken. Vem hade trott det?

I stället slog han fast att hans prio ett, två och tre var att få det 30-tal svenskar som befinner sig i Libyen i säkerhet. Prio fyra var att få ut alla andra utländska medborgare ur landet, bland annat drygt en miljon egyptier och 35 000 kineser.

Sedan skulle våldet stoppas och därefter skulle landet byggas upp. Det var det han hade menat när han blev intervjuad av Sveriges radio och det stod han fortfarande för. Punkt.

Carl Bildt är en av de öppnaste ministrarna i hela världen. Han uttalar sig, han bloggar, han twittrar – han kommunicerar nästan oavbrutet.

Då blir det givetvis lite fel ibland. Men att Bildt skulle erkänna det finns definitivt inte på kartan.

I stället gör han en saltomortal och landar därefter påfallande ofta på båda fötterna.

Ett flertal utrikesministrar har krävt sanktioner mot Libyen. Men också där ställer sig, med viss rätt, Bildt kallsinnig.

Handeln med Libyen har redan upphört, därför är en handelsblockad onödig. Att sätta stopp för besök i Europa för Gaddafi och hans familj är också att slå in öppna dörrar. Han kan inte lämna landet.

Att frysa tillgångar i EU är en annan variant, libyskt kapital äger exempelvis en fjärdedel av Fiat.

Nu undersöks vad som är libyska statens kapital och vad som är Gaddafis personliga tillgångar.

ARTIKELN HANDLAR OM