Mejla

Monica Gunne

Vilket slags liv är det att födas in i kungligheten?

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

KOLUMNISTER

Statschef och symbol för Sverige.

Borta de flesta kvällar och ledsna barn.

Några korta semesterveckor på Öland och ett skruvat arbetstempo.

Kung Carl XVI Gustaf inviger utställningen ”40 år på tronen, 40 år för Sverige” i Rikssalen på Stockholms slott.

Och när jag står där och stirrar på jubilaren kan jag inte låta bli att fundera över det oblida ödet att födas in i en kungalängd.

Hur är det?

Hur är det att slå upp sina blå, bara för att inse att jag måste följa en kunglig manual för resten av mitt liv? Att stå ut med representation, ceremoniella plikter, inställsamhet, fjäsk och kritik.

En kritik du inte kan bemöta.

Och när jag stirrar på den homogent drillade kunga­familjen uppenbarar sig en av mina avlägsna anmödrar i mitt huvud. En artonårig flicka som kom med båt till Sverige, gifte sig med en kung och flyttade till slottet Tre Kronor.

Äktenskapet var byteshandel och politik och hade inget med kärlek att göra. Flickan vantrivdes och samtiden beskriver henne som vrång, nyckfull och ”psykiskt labil”. Och när hon ska föda sitt första barn berättar krönikan hur hovastrologen rusar in mitt i förlossningsdramat och ropar: ”Föd inte barnet i detta nu, då kommer en stor olycka att drabba Sverige.”

Just i det ögonblicket föder hon en son och astrologen fick rätt till sist: 44 år senare döms sonen skyldig till Sture-morden. Han fängslas och dör, troligen giftmördad av sin egen familj.

Och den unga drottningen fick också ett sorgligt slut: hon är 22 och väntar sitt andra barn. Hon tar en svängom på en bal, snubblar och faller. Både hon och det ofödda barnet dör.

Det här hände i september för 478 år sedan. En tragisk händelse som inte längre har betydelse för någon eller någonting.

År 2013 skulle ingen hov­astrolog komma på tanken att försöka stoppa en förlossning. Och det är slut med de kungliga tvångs­äktenskapen, maktstriderna och giftmorden.

Och i dag är det är fritt fram för en kung/drottning/tronföljare att gifta sig med vem hon eller han vill.

Två aktuella exempel: Kungen & Silvia. Victoria & Daniel.

Och när prinsessan Christina håller sitt invigningstal till kung Carl XVI Gustaf i Rikssalen är det en storasyster som talar till en lillebror.

Hon raljerar och retas.

Och år 1535 känns långt borta.

Av: 

Monica Gunne

Publisert:

ÄMNEN I ARTIKELN

Monica Gunne