Vill vi verkligen ha robotar i stället för politiker?

Så var det dags för medieindustrin att återigen rulla en person med ett inte helt oklanderligt cv i tjära och fjädrar och förfasas över dennes mänskliga svagheter.

Denna gång var det Expressen som tog täten genom att under rubriken ”Romsons toppman dömd för knarkbrott” i måndags avslöja att en nyutnämnd regeringstjänsteman år 2011 på fyllan beställde knarksvamp för 581 kronor från Holland och för detta dömts till villkorligt och samhällstjänst.

Att storyn berättades redan då mannen dömdes hindrade inte andra mediehus från att haka på och den gamla vanliga jakten på kommentarer från ministrar, opposition och, inte minst, dagens skurk, var snart i full gång.

(Aftonbladet hade dagen efter för säkerhets skull tillägget ”Löfvens sex svåra veckor vid makten”, där allt från det fåniga moderata tilltaget att KU-anmäla finansminister Magdalena Andersson till att någon twittrat surt om att idrottsanslagen sänktes i budgeten ingick).

Drevet gick vidare

Att drevet inte utvecklades i önskad riktning – språkröret Gustav Fridolin meddelade att mannen varit öppen med sin bakgrund och att brottet var sonat och statsminister Stefan Löfven tyckte inte att folk skulle straffas i evighet – hindrade inte murvlarna från att ta nya tag.

I uppföljningarna i dag nöjde sig Expressen med en inkvisitorisk sms-intervju med biträdande statsminister Åsa Romson och tidningen blev därför omsprungen av Dagens Nyheter, som hade hittat en företrädare för en organisation som arbetar mot narkotika och som ansåg att det ”skickades ut fel signaler” att låta miljöpartisten arbeta kvar.

Exakt vilka risker som var förknippade med att inte omedelbart ge mannen sparken framgick inte. Kommer han att lura i regeringen att släppa narkotikan fri? Eller lägga knarksvamp i statsministerns kaffe med hallucinogena närmanden till sverigedemokraterna som följd?

Svensk nationalneuros bakom

Att en tjänsteman har en del slarv i bagaget leder normalt inte till att statsministern ställs mot väggen. Att så skedde nu beror på två saker.

Dels har vi att göra med den svenska nationalneurosen. I Storbritannien ska du som politiker undvika att avslöjas under gruppsex, i Frankrike hålla inne med att du inte läst senaste nobelpristagaren och i USA officiellt tro på Gud, hur ateistisk du än kan tänkas vara.

I Sverige får du problem redan om din kusin känner någon som en gång har rökt hasch.

Dels handlar det om ett förfärligt samhällsklimat som medierna har skapat. Ett moralistiskt, oförlåtande klimat där även bagatellartad brottslighet bör få livslånga konsekvenser.

Tvingas erkänna massa småskit

Det är därför vi ser den märkliga parad av politiker som tvingas redogöra för allsköns småskit de har gjort i sitt förflutna då en ny regering presenteras.

Enda sättet att undgå ett drev för fortkörningen 1993, den svarta städhjälpen på 1980-talet eller fyllecellen i tonåren är att förekomma journalisternas granskningar och själv avslöja försyndelserna.

Nej, jag menar inte att ledande politiker inte ska granskas journalistiskt. De bestämmer vilka lagar vi ska följa och hur mycket skatt vi betalar och kan inte hålla sig med en privatmoral som skiljer sig från vad de säger offentligt.

Men i vår tid anklagas politiker och politiskt tillsatta tjänstemän reflexmässigt för att vara broilers utan känslor.

Och när de sedan visar sig vara människor, med allt vad det innebär, ska de korsfästas.

Vill vi verkligen ha det på det sättet? 

avOisin Cantwell

ARTIKELN HANDLAR OM