Jag såg sanningen men mina anteckningar ljög

Kinesiska flaggor och ett porträtt på Mao Zedong.

Det händer att man ljuger men man ljuger aldrig så mycket som för sig själv.

Bland folianterna i bokhyllan i pratrummet finner jag en blå mapp med maskinskrivna anteckningar från Kina 1975. Vi var en turistgrupp från Svensk-kinesiska vänskapsförbundet som skrev dem, mitt ansvar var noteringar från ett besök på 26:e mellanskolan i Peking den 12 november.

Mao levde fortfarande. De fyras gäng med hans fru Jiang Qing i ledningen satte tonen i politiken. Ett år senare skulle de fängslas och göras ansvariga för kulturevolutionens kaos, förföljelser och laglöshet.

”Man vill att eleverna ska lära sig lösa problem på egen hand (tänka självständigt, tänka kritiskt)”, står det i mina anteckningar.

Att resa till Kina 1975 var mycket exklusivt. Svensk-kinesiska skötte en handfull turistresor per år. Man fick ansöka. Föreningen styrdes i hemlighet av Sveriges kommunistiska parti.

Vi var 20 personer i gruppen, den äldste en 62-årig pensionär från Bollnäs, de yngsta min kompis Lars och jag. Vi var 19.

I anteckningarna beskriver jag en lektion i engelska. Eleverna högläser en text som handlar om den ryske revolutionsledaren Lenin.

”There is a well-know portrait

Upon the classroom wall

We see the face of Lenin

So dearly loved by all”

Vi visades skolor, fabriker, sjukhus och industri- utställningar. Vi besökte en kaderskola där tjänstemän fick lära sig att tänka rätt. Jag minns en gammal man som var så glad över att han lärt sig tänka rätt att han ställde sig upp och sjöng en hyllningssång till ordförande Mao.

Entusiasm och sång välkomnade oss. Sångerna handlade om den vise ord-föranden. I Peking, Soochow och Shanghai kritiserade man den historiska romanen ”Vattenbrädden”. Kampanjen mot romanen var förberedelsen för Maos slutliga krossande av Deng Xiaoping.

Det visste inte vi.

Vi imponerades av hur folkets breda lager mobiliserades i politiken. Till och med skolbarnen. Det tolkade vi som fördjupad demokrati.

”Ovanför svarta tavlan hänger ett porträtt av ord- förande Mao. På den bakre kortväggen hänger porträtt på Marx, Engels, Lenin, Stalin. God disciplin”, står det i mina anteckningar.

Ibland finns sanningen mitt framför ögonen. Och man ser den ändå inte.

avPeter Kadhammar

ARTIKELN HANDLAR OM