Makaronknark - som ”medelklassens ebola”

Korv och makaroner
KOLUMNISTER

"Sluta att makaron-knarka ­våra barn” löd rubriken till en krönika som skrevs av GT:s chefredaktör Frida ­Boisen häromveckan och som nu ­lajkats över 20 000 gånger.

Krönikan blev en symbol för klickhetsen i medierna. Den väckte också liv i sockerskräcken, eller ”den svenska medelklassens ­ebola” som vi kanske kan kalla den. Inte ens globala epidemier orsakar ju såna panikkänslor som pasta med ketchup.

”Vi har haft ett knytkalas som gått under namnet kakfesten, men inte ens dit har man fått ta med sig socker” berättar en mamma för SVT. Hon har barn på en socker­sanerad förskola i Stockholm.

På grund av noll­toleransen får ungarna ha med sig max en deciliter ­juice på utflykter. Inget ­äppelmos på gröten. ”Vi vill vara en frisk förskola” ­menar personalen.

Det kan låta som typisk nutidsparanoia. GI-galenskap.

Men så får jag nys om att Boisen & co har en föregångare. 1938 kom det ut en populär bok i Sverige med den mycket tveksamma titeln ”Död åt det vita sockret - liv åt de vita folken”. Författaren hette Are Waerland, och var dåtidens hälsofascistiska ­guru, bland annat grundare till nuvarande Hälsofrämjandet.

På Kungliga biblioteket ­hittar jag ett slitet exemplar av denna stridsskrift, inspirerad av sin tids obehagliga idéströmningar. Grönt omslag med en orm som ringlar sig kring sockerbitar. För redan då var sockret boven som höll på att ”suga musten ur Nordens folk och gravlägga en hel civilisation” mässar ­Waerland i sin underliga pamflett. I boken målar han upp det ”dödvita sockret” som en farsot som degenererar människorasen och leder till hemskheter: Inre röta, barnförlamning, livslång förstoppning, nervösa åkommor och begär efter osunda njutningar.

Frida Boisen skriver ”Hejdå makaroner. Välkommen bulgur och lite grönt”. Are Waerland slår ett slag för kruska. Makaronin då? Den dyker upp redan på sidan 26 i ”Död åt det vita sockret”-boken. Denna ”allmänt erkända tandfördärvare” av vitt degigt mjöl.

Men det intressanta är att det är precis samma uppfostrande ton nu som då. Samma moraliserande kring människors mat, och samma vilja att tukta våra vanor.

Ska vi då inte oroa oss för det ökande sockerberoendet, makaronknarkandet som förstör våra barn? Tja, på Waerlands tid åt svenskar i genomsnitt 40 kilo socker per person och år. Och den siffran är faktiskt ­exakt samma i dag.

avNatalia Kazmierska

ARTIKELN HANDLAR OM