Här rapporterar de om väskryckningar

KOLUMNISTER

Monsunen har kommit tidigt till Malaysia i år. Ovädren dyker upp dagligen nu, och passerar allt långsammare över skärgården.

Plötsligt blåser det upp häftigt, gässen börjar gå och så kommer en grå vägg rullande från fastlandet. Regnet är piskande intensivt och vindbyarna far fram genom palmkronorna så att grenar och kokosnötter slits loss och far i marken.

Åskan dånar så husen skakar och vattnet forsar ned i floder från bergen. Båtarna kastas upp och ned i sjön, vågorna bryter och vrider i tidvattenströmmarna.

Men än så länge försvinner ovädren nästan lika snabbt som de kommer. När de passerat norrut efter en eller ett par timmar blir luften klar och den fuktigt kvävande hettan som bortblåst.

I baren sitter en skeppare från Nya Zeeland som vill förhandla till sig lite diesel. Hans skonare kryssar inget vidare och han ska söderut, mot vinden, till Singapore.

- Min favoritö ligger i Indonesien, säger han. Den är obebodd och har en blå lagun...

Han är en pensionerad professor som nöjesseglade på floderna i Vietnam mitt under brinnande krig - "vi duckade, vi var unga och galna" - och kan det mesta om båtar, natur, sedvänjor och samhällen i regionen. För sex år sedan stod hans skonare klar. Då hade han ägnat tre år att delta i bygget på ett malaysiskt varv. Varenda detalj ombord är genomtänkt och byggd precis som han ville ha det.

Till och med knaparna, formade som valar, är specialgjutna i mässing. Det stora bordet i kajutan är byggt av en stubbe skepparen hittade i en liten by i djungeln. Många detaljer är handsnidade. Några av skotten har dekorerats med pärlemor.

Från en av öarna där vi just nu framställer en populär dokusåpa rapporteras att en sköldpadda lagt ägg på stranden. Det bor elva arter i området, varav tre bara finns i vattnen häromkring.

Från de stora städerna Kuala Lumpur och Johor Bahru rapporteras om kampanjerna mot väskryckare. Folk demonstrerar mot denna plötsliga våg av brottslighet som krävt flera dödsfall. Väskryckarna kommer springande eller farande på moped och det händer ofta att offren skadas. Polisen får kritik för att den gör för lite och politiker av olika slag passar på att skära pipor i vassen.

Ett land där det rapporteras om väskryckare och där det pågår folkliga kampanjer mot eländet har rimligen inga stora problem med brottslighet. Om det beror på att folk är hederligare här, eller på att det finns dödsstraff och spöstraff överlåter jag åt kriminologerna att bedöma. Men när såg ni senast ens en notis i en svensk tidning om en väskryckning?

Här på holmen finns ingen brottslighet alls. Jag har inte låst dörren till stugan sedan jag kom hit. Den mystiske mannen som går och talar och gestikulerar för sig själv och pekar och ger order åt andra figurer som bara existerar i hans plågade huvud har aldrig skadat en levande människa.

Häromnatten passerade ett stort fartyg med orange däcksbelysning. Det flöt förbi på avstånd, ungefär som det där amerikanska kryssningsfartyget i Fellinis "Amarcord". Vi stod på stranden och glodde.

Det var sultanen av Johor som var ute och nöjesåkte och vi undrade - med generöst utrymme för vilda spekulationer - vad de gjorde ombord. En sultan, som i sagorna. De hade nog kul på den båten, ni kan själva tänka er.

Men verkligheten börjar smyga sig på, och då tänker jag inte bara på Knutbydomen och gripandet av den förrymde polismördaren och Norénskådespelaren Olsson.

Min fru ringde häromdagen och berättade att hundarna inte längre får godis på Systembolaget på Folkungagatan. De var förkrossade i butiken, men order var order och det här var en stenhård befallning från någon ansvarig högre upp i organisationen, en byråkrat som förmodligen inte alls förstår sig på hundar.

Robert Aschberg

ARTIKELN HANDLAR OM