I åsiktspaketen finns det ingen plats för Tomas Ledin

Tomas Ledin.
KOLUMNISTER

Tomas Ledin förstörde inte mitt liv. Men nästan.

Det var kring millennieskiftet och min förvandling till popsnöre var komplett. Randig tröja, korvskinnsjeans och Converse all-stars. Kajal.

En professor i indiepop hade inte genomskådat fotbollskillen som levde där inombords, och även utombords för bara några månader sedan.

Men så fanns Lunarstorm. En poptaliban i mitt nya gäng såg min profil. Jag hade listat min favoritmusik: Honey is Cool. The Smiths. Yvonne.

Vattentätt.

Men så hade Ledin dröjt sig kvar. Som en rest från mitt förflutna. Högstadieringen till ”I natt är jag din”, allsången till ”Vi är på gång”. Flinta­steken och ”Sommaren är kort”.

Poptalibanen häcklade mig först, sedan bad han mig att radera Ledin snabbare än en panda lipar kajalen av sig. För mitt eget bästa. Och jag gjorde det.

Det gick inte att vara popsnöre och lyssna på Ledin. Jag hade valt sida, och då måste jag gå all-in.

I veckan stod jag mitt mellan demonstranter och ­motdemonstranter, utanför Sorgenfrilägret i Malmö. De stod på varsin sida vägen. Jag betraktade dem och kom att ­tänka på Tomas Ledin.

För utöver kåkstaden surrades det också om annat. Folk nickade åt sina meningsfränder, ingen sa emot. I respektive krets tycktes alla tycka likadant, om allting.

Det brukar talas om en åsiktskorridor i Sverige. En norm som bestämmer vad du kan säga utan att betraktas som spritt språngande. Den finns, men inte som många tror.

Den är uppdelad i åsiktspaket, mallar för alla som vill in i en gemenskap utan att behöva ­tänka själv.

Varje enskild fråga har ett färdigförpackat svar för den som inte vill stötas bort.

Paket 1: Vurm för Israel, rut-avdrag och betyg i lågstadiet. Icke-vurm mot varg, Åsa Romson och tiggeri.

Paket 2: Alla problem i samhället går att härleda till invandringen.

Paket 3: Vurm för Palestina, vegetariskt och Gudrun Schyman. Icke-vurm för bil­trafik, Lars Kepler och polisen.

Mina kompisar och jag var nästan barn och det handlade om musik. Inte vuxna människor år 2015 som beter sig som ­pop­talibaner på lavemang. Människor som väljer bekvämlighet före att tänka och ­utvecklas.

Och till Tomas Ledin har jag ett meddelande:

En del av mitt hjärta kommer alltid slå för dig.

avPatrik Lundberg

ARTIKELN HANDLAR OM