Mejla

Ronnie Sandahl

Det finns inget logiskt slut när ett drev går ut över en vanlig person

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

KOLUMNISTER

”Hon ser ju för faan ut som en fitta på tvären!”

Elva ord som hade kunnat passera obemärkt förbi. Bilden föreställde en ung tjej, kanske arton år gammal. Hon hade hår under ­armarna. Lasses kommentar var långt i från den värsta.

Tre dagar senare försökte jag nå Lasse över telefon. Han svarade inte först. Det var kanske inte så märkligt.

De elva orden hade inte passerat obemärkt förbi.

Ett antal inflytelserika bloggare hade fått nog av alla män som spydde ur sig dödshot och förolämpningar i den feministiska Facebookgruppen ”Ta håret tillbaka”.

De valde därför att hänga ut en av männen med namn och bild. Lasse, som egentligen heter något annat, blev plötsligt affischnamn för näthat. Kanske just för att han verkade så vanlig. En 48-årig man med flyende hårfäste som bor i en förort till Göteborg och jobbar med IT-lösningar. Fotbollsledare för sonens tolvårslag.

På bilden som publicerades hade Lasse ett milt leende och den sortens randiga skjorta som så många män i hans generation bär.

När jag till slut fick kontakt med Lasse hade det hela rent av utvecklats till ett klassiskt drev. Lasse var inte särskilt pratsam. Kanske var han rädd. Det enda han ville meddela var att hans Facebook-konto blivit hackat. Att någon annan skrivit elakheter i hans namn.

En bortförklaring som påminner lite om hur sexköpare som grips på bar gärning brukar säga att de bara hade tänkt skjutsa den prostituerade kvinnan hem. Någon enda gång har det säkert varit sant. Oftast inte.

Men oavsett skuldfrågan, oavsett om Lasse har rutten kvinnosyn eller bara oändlig otur med sociala medier, följde drevet alla dramaturgins regler.

Redan samma kväll hade fotbollsföreningen meddelat på sin hemsida: ”Styrelsen beklagar och tar avstånd”. Sedan tog de bort Lasses namn från hemsidan.

Hur många som ringt och mejlat både föreningen och Lasses arbets­givare kan man bara gissa.

Medieforskaren Mia-Marie Hammarlin har liknat mediedrev vid forna tiders häxprocesser: ”det offentliga straffet mot en enskild person statuerar exempel – gör du på detta sätt ­bestraffar vi dig och utesluter dig från samhället”.

Men nu med skillnaden att drevet ­ pågick helt utanför etablerade ­ medier, och inte mot en fifflande makthavare – utan mot en privatpersons moral.

Det medförde ett dilemma. Drevets logiska slutpunkt, ­berättelsens klimax och avtoning, är ju att bytet slutligen fälls – makthavaren som avgår.

Men frågan är vad som krävs för att drevet mot Lasse ska tona ut och försvinna in i glömskan.

Han kan ju inte gärna avgå från att vara Lasse.

STAD ATT AVSKY

Som Falköpingspöjk när jag ett aldrig sinande mindervärdeskomplex gentemot Skövde. Därför kände jag betydande skadeglädje när jag läste att Högskolan i Skövde har en ny slogan: ”You create reality”. Som om man skrivit ”coola” engelska ord på lappar och sedan ­dragit tre slumpmässiga. En modeords-tombola. Jag vill påstå att dessa tre ord ringar in hela Skövde: tomheten, dumheten, högfärden.

STAD ATT OMVÄRDERA

Kikki Danielsson har hittat sitt paradis på jorden: Söderhamn. En smula oväntat ­kanske. I hård konkurrens med Svenljunga har jag länge klassat Söderhamn som Sveriges tråkigaste stad. Men uppenbarligen har Kikki upptäckt något annat. Kanske dags för oss andra att omvärdera?

Av: 

Ronnie Sandahl

Publisert:

ÄMNEN I ARTIKELN

Ronnie Sandahl