Mejla

Peter Kadhammar

500 söker jobb på Konsum medan kulturbarnen diskuterar sig själva

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

”För de 500 som söker försörjning på Konsum är Sverige ingen ankdamm”, skriver Peter Kadhammar.
”För de 500 som söker försörjning på Konsum är Sverige ingen ankdamm”, skriver Peter Kadhammar.

KOLUMNISTER

Veckan som debatten om kulturbarnen tar fart ringer jag Coop och frågar hur man får arbete som kassörska. Debatten om kulturbarnen handlar om att dessa får gratisskjuts i karriären tack vare berömda föräldrar. David Lagercrantz och Johanna Ekström till exempel.

Debatten om kassajobben på Konsum handlar om ingenting eftersom den debatten inte existerar.

Med förstrött intresse följer jag kulturbarnens vånda och utsatta position. Det är jobbigt att ha framgångsrika föräldrar. Det blir ännu jobbigare när man följer efter dem i yrkeslivet. Författaren Jack Hildén klagar över jobbigheten. Hans pappa är författaren Bengt Ohlsson. Det visste jag inte förrän sonen talade om vad jobbigt det är.

 

Jag frågar Coops pressavdelning om proceduren vid anställning av kassörskor. Jag får lära mig att det inte heter kassörska längre. Yrkestiteln är säljare.

Anställningsproceduren tycks komplicerad. Det får jag lära mig indirekt eftersom det tar dagar att få svar på frågor jag som trodde var lätta och okontroversiella. Jag vill veta om den som söker jobb får genomgå personlighetstester.

Det är en tillfällighet att jag undersöker detta samma vecka som kulturbarnen debatteras.

Mellan Konsumvarven föreslår jag en kollega att han ska kartlägga kulturbarnen och deras föräldrar och lägga upp ett stort bildcollage och skriva en infernalisk text. Kom ihåg att ingen ska gilla dig när artikeln är publicerad! säger jag.

Första svaret från Coops pressavdelning:

Utifrån vår befattningsbeskrivning så ska man vara kund och serviceinriktad, ha god fysik, behärska det svenska språket väl och agera i enlighet med Coops värderingar.

Det var inte det jag undrade så jag upprepar frågan om testerna.

Förekommer de säger de något viktigt om vår tid. Arbetsgivarnas kontrollbehov. Anorektiska personavdelningar där ingen törs ta ansvar utan lägger ut rekryteringen på konsultbolag med tester som alla kan skylla på.

 

Så småningom får jag per mejl ett slags svar. Coop använder ”tester som mäter karaktärsdrag samt numerisk förmåga framförallt vid tillsättning av personal när vi öppnar helt nya butiker”.

Det vore intressant att se ett sådant test.

Coops pressavdelning hänvisar till leverantören TalentQ. Vi säljare psykometriska verktyg i folkmun personlighetstester, begåvningstester, multiview som är ett 360° utvecklings/feedback-verktyg, står det på företagets hemsida vilket åtminstone visar att det saknas test för god svenska.

Jag ringer TalentQ. Jag lämnar meddelande till den ansvariga som sitter i möte. Jag ringer direkt till henne. Talar in på svararen. Skickar sms. Ringer och ringer.

Ingen ringer tillbaka. Inte heller verkställande direktören som var attackdykare tidigare.

Det säger också något om vår tid.

 

Debatten om kulturbarnen tränger på från papperstidningar och flöden på nätet. Den började med en artikel av idéredaktören Sanna Samuelsson i Göteborgs-Posten. Hon är inte barn till någon berömdhet. ”Äpplet faller som bekant inte långt ifrån trädet. Men vad gör det med oss päron, gröna av avund? Besatta googlar vi för att försöka förstå familjebanden”, skriver hon.

Nu har jag lärt mig att det är ett problem att ha berömda föräldrar och att det är ett stort problem att inte ha berömda föräldrar.

Till sist får jag tala med en ansvarig på Coop. Han heter Jesper Lindén och är chef för HR Operations.

Coop har haft ett par hundra sökande per säljarjobb, berättar han. Under pandemin har det ökat till 300-400 sökande. Det kan vara upp till 500. Det är svårt att hantera mängden. Testerna mäter hur kommunikativ och social den sökande är. En första sortering. Grovsortering.

– Det tar åtta till tio minuter. Vi kollar personlighetsdrag, säger Lindén.

500 sökande till kassan på Konsum.

När jag skrivit den meningen tar jag upp DN:s kulturdel som citerar kulturbarnet Jonathan Unge som skrivit i Aftonbladet att han tror att han fick jobb på P3 för att den som anställde honom gillade hans mamma, den berömda journalisten Cecilia Hagen som arbetat på Expressen i 100 år.

En ankdamm! ropar samtidigt Svenska Dagbladets kulturchef.

Alltid ropar någon ankdamm.

För de 500 som söker försörjning på Konsum är Sverige ingen ankdamm.

 

Av: 

Peter Kadhammar

Publisert:

LÄS VIDARE

S-maffian som styr Stockholm

ÄMNEN I ARTIKELN

Cecilia Hagen

David Lagercrantz

Coop

Bengt Ohlsson

Personlighetstester

Jack Hildén

Kulturdebatt