Mejla

Jan Guillou

För V är rasism inget problem om den bara kommer från rätt håll

Publicerad:

Det är inte helkul att bli stämplad som rasistisk idiot och politisk fiende av en höjdare i Vänsterpartiet. Men lite oväntat. Den typen av omdömen väller förvisso över mig dagligen. Men då mer naturligt från SD-mobben.

Bakgrunden till denna lilla förveckling är dock trivial.

Jag tillät mig att kritisera några uttalanden av debattören Bilan Osman, verksam inom den antirasistiska organisationen Expo, när hon hävdade att hon för var dag som gick fick allt svårare att stå ut med vita människor och börjat känna förakt för dem.

Det föreföll mig som högst uppseendeväckande ståndpunkter i nutida politisk diskussion. Däri tycks jag ha haft fel.

Bilan Osman.
Foto: TT
Bilan Osman.

Först attackerade Bilan Osman själv med ett inlägg i Expressen (var annars?). Hon anförde där en del nedlåtande synpunkter på min person, samt framhöll att hon själv var klok och god. Dock hade hon ingenting att säga till försvar eller förklaring till det saken gällde. Nämligen att hon fick allt svårare att stå ut med vita människor och till och med börjat förakta dem. Eller för att ta de otympliga citaten ordagrant: ”För var dag som går så pallar jag inte med vita människor” och ”… börjat känna förakt för vitheten”.

Sådana debattinlägg är inte mycket att säga om. Utom möjligen att Expressens redaktion kunde ha kostat på sig att tvätta bort de värsta språkfelen. En text skall kunna läsas för sitt innehålls skull i första hand. Det är redaktionens ansvar.

Pinsamheten hade likväl kunnat täckas över med en tystnadens slöja. Om det inte vore för ett än mer rasande inlägg i Expressen. Den här gången av Hanna Cederin, ordförande i Vänsterpartiets programkommission, alltså en sorts chefsideolog.

Foto: JONAS ENG
Amineh Kakabaveh.

Kamrat Hanna hade ytterligare synpunkter på min person. Bland annat att jag skulle ha hävdat att dagens ungdom ledde oss i fördärvet, att jag reagerade primitivt och biologiskt, att jag skulle ha ”avfärdat Black Lives Matter-rörelsen som kontroversiell” samt levde i vanföreställningen att det var ”farligt att prata om hudfärg och svarta liv”.

Minsann. I vad mån man skall bemöta den sortens argumentation, vilket man vanligtvis bör avstå från, kan jag bara neka. Mig veterligen har jag inte skrivit en rad om hur ”dagens ungdom leder oss i fördärvet”, även om jag erkänner att såväl kamrat Hanna som Bilan Osman är betydligt yngre än jag själv. Och jag har definitivt inte avfärdat Black Lives Matter-rörelsen som ”kontroversiell”. Eftersom jag ser den som okontroversiell har jag nämligen inte skrivit en rad i ämnet. Jag nekar också till anklagelsen att jag skulle betrakta det som farligt att tala om hudfärg och svarta liv.

Vänsterdebatt när den är som sämst, alltså? För typiskt är ju att inte heller chefsideolog Hanna Cederin hade ett ord att säga om det där med att förakta vita människor när hon ilade till Bilan Osmans försvar och rentav beskrev hennes aparta text i Expressen som ”lysande”.

Här blottas kanske Vänsterpartiets största ideologiska svaghet. Trots att de är vårt sista socialdemokratiska parti och har den populäraste partiledaren får de inte opinionen på sin sida. Det kunde vara ett politiskt mysterium.

Men ur Vänsterpartiets synvinkel är Bilan Osmans flagrant rasistiska språkbruk ursäktat. Det behöver inte ens beröras i diskussionen, bör snarare förtigas, av den enda anledningen att Bilan Osman är svart.

Och när alltfler förorter terroriseras av kvinnofientliga religionsfanatiker blundar Vänsterpartiet, för att dessa reaktionärer, som står för allt som V inte står för, är icke-vita, eller, med det löjliga nyordet, ”rasifierade”. Som om det vore en ursäkt.

Att bekämpa hederskulturen borde vara en huvuduppgift för Vänsterpartiet. I stället har de ställt sig på kvinnoförtryckets sida med hänvisning till att annat ställningstagande vore ”rasism”. Minns hur de behandlade aktivisten Amineh Kakabaveh.

Tvångsäktenskap, barn- och hustrumisshandel och grynkoll på kvinnors kläder och sexualitet är lika förkastligt om det tillämpas av bruna som av vita. Och det är sannerligen inte ”vänster”.

Men vem är jag att ge Vänsterpartiet råd? I partiets tradition vore jag nu en politiskt död man efter brännmärkning från chefsideolog. Fast komiskt nog, och som tur är, i Expressen och inte i Pravda.


För övrigt anser jag att…

… det närmar sig perfekt politisk satir när Jimmie Åkesson (SD) erbjuder sig att ta över posten som justitieminister efter en högerseger i nästa val. Eftersom överrepresentationen i brottslighet är mycket större bland SD-politiker än bland invandrare.

… kolumnistkollegan Daniel Suhonen på ledarsidan dessvärre kan ha helt rätt när han fruktar att fängelserna kan bli nästa mål för privatiseringsdillet om högern röstas fram till makten. Oavsett om Jimmie blir justitieminister eller ej.

Foto: TT NYHETSBYRÅN
Hanna Cederin (V).

Av: Jan Guillou

Publicerad: