”Ett oacceptabelt rättssäkerhetsproblem”

1 av 3 | Foto: Lotte Fernvall / AFTONBLADET
KOLUMNISTER

Utredningar om grova brott som havererar och onödigt långa häktningstider.

Att väntetiderna på kriminaltekniska undersökningar år ut och år in fortsätter att vara hopplöst långa är oacceptabelt.

P1-programmet Kaliber publicerade i dag en granskning av arbetet vid polisens nationella labb, Nationellt forensiskt centrum, NFS.
Flera hundra av landets åklagare har hörsammat redaktionens enkät och deras svar är dystra.

De långa väntetiderna på kriminaltekniska undersökningar av allt från vapen och gevärskulor till blod och sperma försvårar utredningarna av grova brott.
Det är "ett problem som börjar närma sig storleken rättsskandal", som en åklagare uttrycker saken.

En drastisk formulering, men Kaliber har hittat fall som tyder på att det inte är fråga om en överdrift.

Utredningar som har hållit på i åtta år. 437 dagars handläggningstid för en våldtäkt. 14 månader för att få svar när en pojke misshandlades så svårt att skallen spräcktes. Utredning kring en serie gängskjutningar i Stockholm i fjol som har stannat upp.

Vad som gör situationen än mer dyster är att problemet inte är nytt. Så här har det set ut i åratal.

Handläggningstiderna hos föregångaren till NFC, den självständiga myndigheten Statens kriminaltekniska laboratorium, kunde vara eviga. Åklagare, advokater och poliser tjatade sig blåa i ansiktet om problemet, utan att någonting blev bättre.

I och med skapandet av den nya nationella polismyndigheten skrotades SKL och NFC blev en del av polisen.

Några år senare kan vi, om inte annat, slå fast följande: Förändringen ledde inte till att kötiderna upphörde.
Att situationen leder till att grova brott kanske inte klaras upp är inte det enda problemet. Minst lika allvarligt är att häktningen av personer som kanske är oskyldiga drar ut på tiden.

Sverige har i årtionden kritiserats av bland annat FN för uppseendeväckande långa frihetsberövanden innan rättegång. I takt med att den grova brottsligheten blivit allt mer komplext har problemet blivit allt större: Numera är häktningstider på tre år eller mer inte helt ovanligt.

Glädjande nog har såväl Riksåklagaren som Kriminalvårdsmyndigheten tagit initiativ till att göra häktningstiderna kortare och inlåsningstiden mer human.

Men mer behöver göras. Flaskhalsen hos NFC är inte den enda eller ens den främsta anledningen till att människor sitter inlåsta i månader eller år innan den får sin sak prövad, men den är tveklöst en del av problemet.

För något år sedan gav regeringen Statskontoret i uppdrag att utreda på vilket sätt hanteringen av forensiska undersökningar kan förbättras.

Kartläggningen visade att den här sortens tekniska undersökningar förekommer i 40 procent av fallen där en person är häktad. NFC:s rutiner kan med andra ord påverka häktningstiderna i många, men långt ifrån alla, fall.

Utredarna hade en del vettiga synpunkter.

En effektivisering bör framförallt ske i de ärenden där häktningstiderna är som längst och andelen häktade är störst. Det vill säga vålds- och sexualbrott, narkotikaaffärer och bedrägerier.

Rapporten har lett till att NFC arbetat fram ett åtgärdsprogram.

Nu är inte allt eländigt. Av cirka 120 000 ärenden om året blir hälften klara inom 12 dagar. Dessutom har vissa effektiviseringar genomförts. Droganalyssektionen har, för att ta ett exempel, kortat handläggningstiderna rejält.
Men mer måste göras. Poliser och åklagare måste vara noggranna med vilka ärenden de prioriterar i sina beställningar.

Och polisledningen har anledning att fundera på resursfördelningen. NFC har i dag cirka 480 anställda. Chefen Lena Klasén bedömer att personalstyrkan behöver ökas till cirka 700.
Att problem som har funnits i årtionden inte är lösta imponerar inte.

Misstänkta mår sämre och sämre i isolering och kan få svårare att försvara sig. Vittnens minnesbilder bleknar. Och, inte minst, brottsoffer får vänta oacceptabelt länge på upprättelse i evigheter.

Nuvarande situation är ett rättssäkerhetsproblem.

ARTIKELN HANDLAR OM