Man kan visst förbjuda fattigdom – det sker hela tiden

Foto: Hasse Holmberg/Scanpix
KOLUMNISTER

Först sveper dimman in över Vellinge, sedan klarnar blicken.

Den sydskånska kommunens fullmäktige röstade i veckan för ett lokalt tiggeriförbud. Bygdens fyra tiggare kan nu komma att kriminaliseras, och kritiken låter som den brukar: man kan inte förbjuda fattigdom.

Många gillar att säga så. Det är smidigt, eftersom påståendet rent retoriskt saknar motargument. Men det är inte sant.

Fattigdom förbjuds ju hela tiden. Om än i andra proportioner.

Det lindas in i vardagen, för barnen. De lär sig att föräldrarnas plånbok avgör vilka kompisar de kan ha, fullt ut. De fattiga blir mirakulöst ofta sjuka när det är läger och utflykter. Likadant är det med födelsedagskalas.

Sådana orättvisor; det är klassamhället.

Fattigdom går alldeles utmärkt att bygga bort. Så att samhällets vinnare slipper att beblanda sig med förlorarna. Miljonprogrammet placerade de mindre bemedlade på behörigt avstånd från de välsmorda.

I dag vill vänstern stoppa barn från miljonprogrammen att välja skola i mer funktionella områden. Högern vill i sin tur sänka deras föräldrars löner och bidrag. Ytterhögerns taktik är att hetsa svaga grupper mot varandra.

Inga skyltar säger att fattiga är portade från trygga platser, men bara den som har råd är välkommen.

Klassamhället: den som föds in i leken får leken tåla.

Det står visserligen alla fritt att studera. Ändå är barn till lågutbildade föräldrar underrepresenterade på universiteten.

Enligt SCB förväntas den som pluggar vidare leva sex år längre än den som inte gör det. Ingen lag hindrar fattiga barn från att leva lika länge som väl bemedlade barn. Så varför gör de det inte?

Fattigdom är inte synonymt med dumhet, hjälplöshet eller arbetarklass. Men det betyder att medelklassen och överklassen vill slippa en. Ekonomiskt, politiskt och socialt. Till den grad att fattigdom förnekas.

Varje år publiceras rapporter om barnfattigdomen i Sverige. Och varje gång hävdar många opinionsbildare att de här barnen inte existerar. Vi får inte prata om dem, för de finns inte. De är förbjudna.

Blicken klarnar, dimman sveper in över resten av landet.