Lämna tillbaka möglet och kräv pengarna tillbaka

Foto: TT

Nu är det svamptider!

”Jag längtar ut i skogen”, sa min svärmor.

(Sen frågade hon syrligt om jag verkligen ville ha en bulle till efter min fikatext för en vecka sedan.)

Jag njöt en andra bulle och sedan ljög jag och sa att jag också vill ut i skogen.

Men det vill jag ju inte. Det slutar alltid med att jag får borrelia och har med mig fyra barn hem trots att jag hade fem med mig ut.

Men jag älskar att äta svamp. Karljohan, kantarell, allt som inte dödar mig tilltalar mig.

Godast av alla är portobellon. Inget gör det vegetariska livet enklare än denna enorma skogschampinjon som med fördel bakas i ugn fylld med diverse krämigheter, eller bara som den är med rödvinsvinäger och olivolja ringlad över sig själv.

 

Men att köpa portobellosvamp är ett lotteri med idel nit.

Alla är mögliga.

Eftersom: Svamp ska inte förvaras i plast.

Det är därför butikerna erbjuder papperspåsar med svamptryck i en egen liten ställning bland frukt och grönt.

Men portobellon saluförs i plastaskar, på insidan av locket droppar kondens. Svampen blir blöt och geggig och sådär ja, underdelen fläckig av mögel.

När det hade hänt en gång för mycket så skrev jag ett febrigt blogginlägg om saken.

Men kan ni tänka er, Sveriges Ica-handlare tog inte notis.

Nåja, då vrider vi upp volymen.

 

Jag uppmanar läsarna av Sveriges största nyhetssajt att gå tillbaka med dålig mat. Avokado, mango, svamp, vindruvor. Lämna tillbaka möglet och kräv återbetalning.

Det är det enda språk de förstår. Nyp dem hårt där det gör riktigt ont.

Ta ett hårt tag om pengavalken så får vi se hur det blir med portobello i plast i framtiden.

Det krävs så mycket av den enskilda konsumenten, vi ska vara medvetna, göra aktiva val, betala mer, inte kasta något i soporna och skölja ur crème fraiche-burkarna. Men producenter, leverantörer och distributörer, hur går det med dem?

Se så duktiga de kan vara när de tar betalt för påsar, men vad gör de med vinsten?

Min syster, som har ett blötdjur intill hjärtat, tycker att det är synd om butikerna.

”Det är ju inte deras fel”, och så vidare.

Var smart, var inte som min syster. Det kan aldrig vara synd om en butik.

 

Det hela är egentligen ganska enkelt.

Problemet är att det är jobbigt att bråka om en avokado som är svart på insidan. Bökigt. Lite som när man krockar och ingen dör och den allra första tanken är att det blir jobbigt att lämna in bilen.

Och vad mer: det är pinsamt.

Det är skämmigt att gå in på Ica och säga:

”Hej, det var fullt med djur i min sallad, kan jag få en ny?

”Men det är ju bara ett halvt salladshuvud?”

”Ja, jag har ätit halva.”

Gör det ändå.


Först Estelle: Estelle Nordenfalk skriver drastiskt och kärnfullt i SvD om ”resortbarnen” som kopplats loss från ett liv nära naturen. Avslutningsvis hoppas hon att vi ses i svampskogen.

Sen kantarell: Och okej, jag kommer väl då. För visst växer det portobello strax norr om Kalmar?

avMalin Wollin

ARTIKELN HANDLAR OM