Mejla

Anders Westgårdh

Vem ska konsumera all data från ditt liv?

Publicerad:

Den vanligaste huvudbonaden i italienska alperna häromveckan var varken tyrolerhatt, beanie eller bakvänd keps.

Det var skidhjälm med kamera på toppen - för att filma varje sväng ner genom pisterna.

Efter att det första habegäret lagt sig tänker jag ett steg längre och inser att den nya teknikens främsta användningsområde är självbespegling. Det handlar inte främst om att med innovationernas hjälp föra värld­en och mänskligheten framåt. Det handlar mest om mig och mig.

Cogito ergo sum, sade Descartes. Jag tänker, alltså existerar jag. Nu är det digito ergo sum som gäller. Jag är uppkopplad, alltså finns jag.

Och med de fräckaste filmsekvenserna från skidbacken lägger vi ­ytterligare en byggsten till våra ­digitala självbiografier. Det viktiga är inte hur vi är, utan hur vi porträtterar oss på alla våra sociala medier.

Filmen från pisten går raka spåret upp på Facebook eller vilket forum man favoriserar för stunden. Och varför inte komplettera med resultatet från Ski Tracks som visar att du åkte från 2 204 höjdmeter i en 13- gradig lutning med maxfart 70,5 kilometer i timman. Vad ska du annars ha den appen till?

Hela vår vakna tid (och givetvis även sömnen) kan mätas, vägas och omvandlas till statistiskt lösgodis för bekräftande av självbilden. Selfiekulturen är bara i sin linda. Det faktum att vi inte automatiskt kan omvandla våra smartaste tankar till attraktiva Youtube-klipp betyder bara att det inte är möjligt riktigt ännu.

Tills vidare kan vi njuta av Google­glasögon, aktiva armband, uppkopplade kläder, smarta klockor och allt annat som redan kan hjälpa oss.

Med vad?

Att övervaka oss själva i varje ögonblick. Att i realtid berätta den fantastiska historien om våra underbara liv. Att skryta utan att bli anklagade för skrytsamhet (vi har ju bara lite kul på nätet). Eller?

Jag säger inte att det är dumt eller fel att leva i symbios med den digitala revolutionen. Då är det dummare att fälla in skygglapparna och låtsas som att ingenting hänt. Inte heller menar jag att man inte ska logga sina löprundor eller filma sina bästa cykel­turer. Om man mår bra av ­ego-tracking för att förstärka verkligheten ska man så klart göra det.

Jag är bara lite nyfiken på vem som ska konsumera all denna data från din vardag och ditt liv? Handlar det om vår tids diabildskvällar eller alla tiders eviga ensamhet? Jag har faktiskt ingen aning.

I’m just saying.

Trädprotester

Världen är i olag men i Göteborg är det de stackars träden som får medborgarna att gråta. Professionella trädkännare har rekommenderat att fjorton lindar på Vasagatan bör fällas av ­säkerhetsskäl. Vips bildas ett nätverk för att protestera i högan sky. Kan det finnas någon annan stad där så många invånare är så duktiga på frågor som normalt hanteras av yrkesfolk?

Hur tänkte vi?

Läser just nu den brittiske journalisten Andrew Brown som i ”Fishing in Utopia - Sweden and the future that disappeared” berättar om sina tiotalet år i Sverige, främst i Götaälvdalens industrisamhällen. Boken beskriver folkhemmets sönderfall, men också dess absurda övertro på vår blågula överlägsenhet. Med boken som backspegel hör jag mig själv ofta undra: Hur fan tänkte vi?

avAnders Westgårdh

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM