Alla får komma på avslutningen - utom Gud

Foto: FRITT FRAM FÖR JESUS Prästen Åke Appelgren välsignar eleverna på Lövestads Montessoriskola vid klassens skolavslutning i Löve­stads kyrka 2006.
KOLUMNISTER

2 239 kronor, så mycket ­kostade mitt medlemskap i svenska kyrkan i fjol. Det är 186 kronor i månaden, ungefär dubbelt så mycket som jag betalar till a-kassan. Nu har jag inte haft behov av att nyttja något av medlemskapen under året som gått - men litar på att det sistnämnda håller mig uppe om jag riskerar att falla. Det förstnämnda saknar argument av samma tyngd.

Om jag tror på Gud? Nej. Men trots det är jag döpt, konfirmerad och har planer på att inom överskådlig framtid gifta mig i svenska kyrkan. Kalla det dubbelmoral om du vill.

Precis som många andra i ett av världens mest sekulariserade länder är jag inte troende. Enligt 2015 års stora Gallup-undersökning svarade 78 procent av svenskarna antingen att de inte var religiösa eller att de var övertygade ateister. Trots det fortsätter många av oss att vara medlemmar i svenska kyrkan och i förra veckan, när nyheten om att ”skolor får ha skolavslutningar i kyrkan” kom, ja då visste gillamarkeringarna inga gränser. Som på ett ögonblick var vart och vartannat Facebookflöde fyllt av den korta TT-notisen. Nyheten var den att Allianspartierna tillsammans med SD drivit igenom frågan om avslutningar i kyrkan och fått riksdagens utbildningsutskott att ­besluta om att lagen ska ändras. Hur många som läste mer än bara ­rubriken låter jag vara oskrivet.

För så här: det har inte ens funnits något tidigare förbud mot att fira i kyrkan - fler än hälften av Sveriges grundskolor håller redan avslutningarna i Guds hus. De årliga diskussionerna har snarare handlat om hur enskilda skolor valt att tolka lagen om den svenska skolan som icke-konfessionell. En del skolor och rektorer har valt att tolka den som att det är omöjligt att ha avslutningen i kyrkan, medan andra använt lokalen men bara vågat sjunga första versen i ”Den blomstertid nu kommer” - eftersom den inte nämner Gud. Vad lagändringen nu handlar om är huruvida det ska få förekomma konfessionella inslag i annan utbildning än undervisning, att det exempelvis ska kunna vara okej att nämna Jesus och sjunga psalmer under skolavslutningar.

Till skillnad mot tidigare, då det enligt lag varit tillåtet att ha skolavslutning i kyrkan men förbjudet att prata om Gud och religion ­- utan i stället varit tonvikt på ­traditioner och högtidlighet.

Och det är väl just den tidigare varianten som passat många av oss: det typiskt svenska icke-­religiösa.

Vi tror inte på Gud men vi tror på traditioner - och fortsätter därför betala kyrkoavgift samtidigt som vi svär som borst­bindare.

Vad är väl en ­valborg i parken?

Tecken på att du är på väg att bli vuxen: du missar ­valborgshäng i parken med ljummen burköl för fjärde året i rad.

Tecken på att du blivit ­vuxen: du blir rörd när fackeltåget närmar sig brasan samtidigt som en grupp äldre män sjunger ”Sköna maj”.

Nu slänger jag strumpbyxorna

Har ni sett veckans väderprognos? Det är ­bara blått och gult all over the place. Kan det snälla, snälla ha vänt nu?

ARTIKELN HANDLAR OM