Jag är en Grups – på väg att fasas ut

KOLUMNISTER

Du har nog redan lagt märke till oss. Den så kallade Grups-generationen.

Grups står för ”grown ups” (vuxna) och vi kännetecknas av framför allt två saker: att vi aldrig, aldrig kommer att ge upp.

Och att vi klär oss som våra kids.

Vi kan vara 40-plus eller 50-plus, men har vi några planer på att kasta oss på sophögen och tyna bort?

Tro inte det.

Nej, vi ska fortsätta att gå i sneakers. Vi ska bråka och banka. Kräva allt-ljus-på-oss och armbåga oss fram till de bästa platserna på krogen.

Tyvärr tillhör jag de här ihållande Grupsen. Men jag är inte som dom. Jag ska bryta mig loss och gå min egen väg. Jag ska låta mig skuggas, fasas ut, lösas upp. Försvinna.

Ta skeden i vacker hand.

Ge plats.

Och jag har precis ”tagit tag” i det här.

Jag började med håret.

I åratal har jag gått omkring med ett orangefärgat, alldeles på tok för iögonfallande och skrikigt hår. Slut med det.

Men hur lätt är det bara att tona ned? Hur lätt är det att bli så där lagom osynlig i passande musbrunt med några gråa stänk? Tre lördagar i rad kom jag hem med en påse toningsvätska som var exakt samma gapiga rödfärg som jag alltid haft.

Det var som ett inre motstånd. Som om jag inte ville. Som om jag inte ville förstå.

Samma sak med jeansen.

Det var i lördags som jag fick syn på ett par grymt snygga jeans i ett skyltfönster. Ett par härligt smala stuprör. Men tänkte jag ”inga stuprör” och gick vidare? Nej då. In i den där supertrendiga butiken och rakt på en pinnsmal expedit som hade stuprören på sig. ”Jag vill pröva dom där”, sa jag och nickade mot hennes spindelben.

Vände och vred i provrummet. Vad var det här? Det här var väl för fan inga stuprör. Det här var väl som vilka halvflaggiga jeans som helst. Ut ur båset och fram till den pinnsmala. Ett missnöjt: ”Jag sa ju att jag ville ha samma smala ben som du.”

Då såg Pinnen på mig och hon lät varken förbannad eller ironisk när hon sa: ”Jag har storlek 25 och du är 32.” Men var det inte en slipat raffinerad klang i hennes röst när hon drämde till: ”Och ju bredare midja, desto bredare ben.”

Jaha. Det var så det hängde ihop.

Köpte flaggorna av Pinnen i alla fall. Gick så ut i solen och folkröran och tänkte: ”Jaja. Lite smällar får väl en före detta Grups ta.”

Monica Gunne

ARTIKELN HANDLAR OM