Mejla

Alex Schulman

Att ge pengar till en tiggare är solidariskt

Foto: LOTTE FERNVALL
Åsa Regnér.

Jag gick i dag nerför Nybrogatan i Stockholm, på väg mot McDonalds, och noterade på vägen att det fanns en tiggare vid Ica Esplanad, en utanför Mornington ­Hotel, en utanför System­bolaget, en vid t-bane­nedgången, en vid Hemköp, en utanför saluhallen och en utanför McDonalds. I snitt är det en per korsning hela vägen ner till Birger Jarls­gatan.

En av tiggarna, gamlingen som sitter vid hotellet, har en lapp över bröstet där det står, ungefär: Hjälp mig att samla pengar, så att jag kan åka hem.

Han har förstått hur ­vindarna blåser, han har ­förstått att det finns folk här i Sverige som inte ­tycker om att han sitter där, han har fattat att han hamnat i ett land där ­nästan en femtedel är invandringsfientliga.

Det är ledsamt att se hur alla anpassar sig efter den här opinionen. Förskjutningen som sker, i medierna och i verkliga livet. Politiker från alliansen som i skräck för röstläckaget till SD plötsligt blir stränga i invandringspolitiken.

Det är hemskt, för de lyssnar ju på en opinion som trots allt bara utgör 18 procent av oss. De är inte fler. Vi är fortfarande 82 procent som gillar den här skrotiga gamla idén om ett öppet Sverige, som ser alla som kommer hit som tillgångar.

Jag läser i DN att regeringen nu säger åt oss svenskar att inte ge pengar till tiggarna på gatorna. De vill i stället att jag ska ­skänka pengarna till olika hjälp­organisationer som kan hjälpa människorna på plats i Rumänien och Bulgarien. Jämställdhetsminister Åsa Regnér är visserligen noga med att betona att det fortfarande är upp till var och en av oss svenskar att avgöra om vi vill ge pengar till ­tiggare eller inte, men hon tror att pengarna gör mer nytta långsiktigt hos organisationerna.

Jag tar illa vid mig av den här statliga rekom­men­­da­tionen av två anledningar.

1. Att ge pengar till en tiggare är medmänskligt och solidariskt. Jag älskar att Sverige är ett land där de som har pengar i alla fall ibland ger till dem som inte har. Jag vill inte leva i ett land där svenskarna skyndar förbi tiggarna och mumlar för sig själva: Pengarna gör mer nytta långsiktigt hos ­organisationerna. Det är att blunda för människan.

2. Den här idén med att hjälpa tiggarna i deras hemländer och inte här i Sverige, är inte det en retorik som känns igen?

Att hjälpa i när­området. Är inte det ren SD-retorik? Ännu en förskjutning.

avAlex Schulman

ARTIKELN HANDLAR OM