Vi har i all tysthet glidit in i ett krig

avPeter Kadhammar

KOLUMNISTER

Amerikanska journalister var bedrövliga inför invasionen av Irak 2003. Inga kritiska röster. När trupperna vällde över gränsen vågade en tevekommentator inte ens använda den korrekta termen. Han sa ”den så kallade invasionen”, som om anfallet var något annat.

Det var fegt, men det är lätt att använda ord som feghet när man själv inte riskerar något.

Hur det är att utsättas för moraliskt tryck kan alla uppleva i dessa dagar när två svenska officerare dödats i Afghanistan. Försvarsminister Sten Tolgfors och andra upprepar ständigt att vi ska visa vårt stöd för de svenska soldaterna, ”att sända signalen till dem att vi uppskattar vad de gör”.

Den som är kritisk mot Sveriges politik kan stämplas som en som struntar i svenska liv, en som inte visar sitt ”stöd”.

Tolgfors påstår sensationellt att han själv patrullerat i Afghanistan. Vilken utbildning fick försvarsministern inför detta farliga uppdrag? Bar han vapen?

Troligen menar Tolgfors att han fick följa med soldaterna: han var observatör. Men det låter ju bättre, nästan hjältelikt, att han ”patrullerade” – en ledare som delar männens faror och umbäranden.

Försvarsministerns uttalanden är lika luddiga som militärens uppdrag. Vilket är målet med den svenska närvaron? Vilka medel krävs för att nå detta mål? Hur lång tid får det ta?

Några sådana besked har allmänheten inte fått.

2001 beslutade riksdagen att skicka 45 soldater som tross till de amerikanska styrkorna. Svenskarna skulle vara i Afghanistan i fyra månader.

I november 2009 beslutade riksdagen om den senaste förstärkningen: 855 soldater. Sverige har i tysthet glidit in i ett krig.

”Sveriges engagemang ... är långsiktigt”, stod det i regeringens proposition.

Elva dagar senare, första december, förklarade president Obama att de amerikanska trupperna ska börja lämna Afghanistan i juli 2011. Sverige och USA har därmed olika planer i Centralasien. Obama deklarerar uttåg, Tolgfors att vi ska vara kvar.

Ska de svenska soldaterna bygga en fästning och bita sig kvar när amerikanerna utropar seger och åker hem?

ARTIKELN HANDLAR OM