Sossarna skulle må bra av att arvtagarna abdikerade
Jan Larsson, Mikael Damberg och Marika Lindgren Åsbrink rapporteras vara tre av de hetaste namnen när Socialdemokraterna ska bilda regering.
Jan är son till Kjell som var talskrivare åt Palme och senare miljöminister.
Mikael är son till Nils-Gösta som var partikassör.
Marika är dotter till Erik som var finansminister och Anne-Marie som är framstående socialdemokratisk ideolog.
Det är möjligt att Jan, Mikael och Marika är tre av de bästa namnen som Socialdemokraterna kan plocka fram. Vad säger det i så fall om Socialdemokraterna? Som ser sig själva som en folkrörelse?
Folkrörelsen tycks ha krympt så mycket att det inte längre finns något folk att ta av.
Dessa tre tunga namn säger också något om Sverige, ett land som till den grad respekterar det privata att det inte ens diskuteras när familj och politik svårligen kan skiljas åt.
Politik som yrke vilket går i arv i familjer och släkter är ett växande fenomen, tydligt inom socialdemokratin. Britta Lejon, dotter till före detta justitieministern Anna-Greta, utnämndes av Persson till demokrati- minister. Thomas Bodström, son till före detta utrikesministern Lennart, plockades upp för att bli justitieminister.
Mona Sahlin kom från en politikerfamilj liksom Pär Nuder.
I Norge har vi far och son Stoltenberg, i USA familjerna Bush och Clinton.
Välvilligt kan man säga att föräldrarnas intressen traderas vid middags- bordet. Barnen tycker att jobb, det är att vara snickare eller läkare. Eller att bestämma över socialförsäkringar, försvarspolitik och medborgarnas skatter.
Men finansdepartementet är ingen familjeägd verkstad för gräsklippare och socialdepartementet ingen frisersalong som går i arv.
Nu kommer någon med den självklara invändningen: En kompetent människa ska väl inte hindras i karriären bara för att mor eller far befann sig i samma bransch?
Men politik är ingen ”bransch”. Politik är din och min makt över våra liv.
Även om Jan, Mikael och Marika verkligen är de bästa och smartaste mår nog både sossar och politiken i stort bra av att andra får kliva in i kanslihuset.
Larsson, Damberg och Lindgren Åsbrink kan ju söka sig till den ordinarie arbetsmarknaden.