Robert Laul

”Min sommarpärla är inget för vuxna”

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

I sommar avslöjar Aftonbladets kolumnister sina allra hemligaste smultronställen

Så här 17 år senare känns det inte det minsta aktuellt att hoppa från 23 meter. Min kompis Samuel ser ut att hålla med.
Så här 17 år senare känns det inte det minsta aktuellt att hoppa från 23 meter. Min kompis Samuel ser ut att hålla med.

Har du barnasinnet kvar?

Bra, då kan du fortsättaläsa.

Denna sommarpärla är nämligen inget för vuxna.

Höjdhopp 15-metersavsatsen får räcka – och det blev över. Klicka för en större version.
Höjdhopp 15-metersavsatsen får räcka – och det blev över. Klicka för en större version.

Det här ska inte handla om en röd stuga vid havet. Ingen brygga i Roslagen eller lummig trädgård med rosenberså. Sommarpärlan goes hardcore, hallelujah.

Den kallas ”Kanalen” och är kort och gott en kanal som hämtar sitt vatten från sjön Aspen med stränder mot Lerum i öst och Jonsered i väst. Kanalen leder fram till ett vattenverk och sedan ut i Säveån – ett av Sveriges finaste laxvatten.

För simkunniga kids är”Kanalen” ett Skara Sommarland i miniatyr – utan vakter, regler eller säkerhetsanvisningar.

Med andra ord; fullständigtlivsfarligt.

Och alldeles, alldeles underbart.

Vi hoppade från Enen, en klippavsats 23 meter upp i luften.

Vi dök från fabrikstaket vilket krävde Bob Beamon-längd för att nå vattnet.

Vi klättrade på klippväggarna utan vare sig hängslen, livrem eller annan skyddsutrustning.

Framför allt simmade vi genom kanaltunneln. Eller vi och vi, det är inte många som har gjort resan från mynning till utlopp. Hur många kan vi vara, fem stycken sedan kung Oscar II invigde 1901?

Tunneln är hundra meter lång med förhistoriska spindlar i taket, det strömma vattnet ekar mot klippväggarna och mot slutet en djävulsk passage där vattenyta och tunnel blir ett – du måste dyka utan att veta hur långt du behöver simma under vattnet.

Min första, enda och sista simtur genom kanaltunneln slutade med en brandkårsutryckning. Två kompisar, Karl-Johan och Kalle, blev fast därinne medan jag dök på vinst eller förlust. Jag var säker på att mina vänner drunknat men tack och lov klarade de sig oskadda. När jag besöker platsen i vuxen ålder med min barndomskompis Samuel samt fotografen Thomas Johansson kan jag inte hålla mig.

Jag är tvungen att se om den 34-årige Robert vågar göra vad den 17-årige Robert älskade. Men icke. I tunnelmynningen vänder jag direkt. Fabrikstakshoppet ser ut som definitionen av en plågsam död, och 23-metersavsatsen som dess snabbvariant.

”Nere” på 15 meter tänker jag att det får bära eller brista och kastar mig ut.

Mitt tips: vuxna, don’t try this at home.

Publisert: