Anonyma mesar är värda förakt

KOLUMNISTER

Du e ba så jevla dum i huvudet", "Hoppas du brinner i helvetet", "Jag vet var du bor, din jävla fi-a".

Det sägs att språket brutaliserats, att gränserna i det offentliga samtalet flyttats fram. Som kolumnist är det dock som vanligt.

Merparten av mejlen kommer från människor som skriver kloka saker, några få procent innehåller alltid hat och personliga påhopp. Det är helt OK och ingår i jobbet. Om någon mår bättre av att använda min mejlbox som spypåse så varsågod, fire away.

Nej, det intressanta är vad som driver dessa människor som vräker ur sig sin avsky offentligt. Mejllistan Elit var inte ens i närheten av den störtflod av hat, hån och skvaller som helt öppet publiceras på tidningarnas debattforum och på bloggarna. Herregud så mycket bitterhet som folk verkar bära på.

Vad fattas er? Varför är det plötsligt helt okej att bete sig som ett arsle på internet?

På fotbollsplanen råder nolltolerans, där får elvaåringar gult kort om de råkar svära när de gör sig illa. På nätet kan man vräka ur sig vad som helst och ljuga ihop historier om älskarinnor och knarkare utan några repressalier. Det är som om det blivit en frizon där de mindre smickrande sidorna av personligheten kan släppas lös. I ett ytligt samhälle där alla ska vara lyckade, snygga, framgångsrika och allmänt perfekta finns det självklart en massa rädsla för att inte duga som måste komma ut någonstans. Och, som "trettinånting" skriver, på nätet kan man vara någon utan att tänka på utseende eller samhällsposition.

Men många verkar sakna vett och insikt i att det som de skriver och lägger ut på nätet faktiskt kan läsas av alla. Undrar om bloggaren "Den siste kommunisten" tänkte på det när han skrev att "Guillou suger balle." Eller ni andra som hoppar på era polare och ex, begriper ni inte att den skit ni skriver enbart slår tillbaka på er själva?

Daniel Brahneborg tackar för ett hatmail i sin blogg eftersom det är coolt och bekräftar honom som skribent, vilket är ett sätt att se på saken. Men andra som känner sig påhoppade borde följa blogg-veteranen Annica Tigers råd att anmäla direkt.

Anonyma mesar som hoppar på andra är enbart värda förakt. Ord ska man vara försiktig med, särskilt de skrivna. Och den som är för feg för att stå för sina åsikter borde ha vett att hålla tyst.

Johanne Hildebrandt

ARTIKELN HANDLAR OM