Fy fan för de katalanska separatisterna

KOLUMNISTER

När det blodiga och vedervärdiga kriget i Bosnien fortfarande pågick träffade jag i Stockholm en humorlös man som sa:
– Spanjor är jag inte, jag är katalan.
Jag var ständigt i Bosnien, Serbien och Kroatien på den tiden och såg morden, fördrivningarna och det vettlösa hatet, men i efterhand är det inte det jag tänker på utan den inskränkta och enfaldiga nationalismen. Övertygelsen om den egna gruppens rättfärdighet och om omöjligheten att leva med de andra.
Det var förunderligt hur lätt den var att väcka till liv. Jag frågade kroater vad det hade varit för fel på det sönderfallande Jugoslavien där en mängd olika nationaliteter hade levt sida vid sida. Ingenting! svarade de jag frågade. Men efter allt som har hänt nu kan vi inte längre leva ihop!
Och i Belgrad ledde den serbiske demagogen Milosevic, Balkans svar på Bondskurken Stavro Blofeld, sin nation mot det ena nederlaget efter det andra, alltid i den bittersöta övertygelsen om att man själv var offer och därför hade rätt att döda andra.
Det finns något lockande i att vara martyr, att odla minnet av verkliga och inbillade orättvisor. Serberna var och är kanske fortfarande världsmästare i den grenen. Deras ältande av slaget på Trastfältet var en viktig faktor i den andliga uppmarschen till kriget. Slaget utkämpades år 1389.
Man borde skratta men den enfaldiga och inskränkta nationalismen är den moderna tidens pest och digerdöd. Till skillnad från digerdöden som spreds av råttor sprids den moderna varianten av tillsynes upplysta människor.
Nu är det katalanerna som säger sig vara offer. De har långtgående självständighet inom det demokratiska Spanien. De är fria att använda sitt språk. De får dansa vilka folkdanser de vill och odla sin kultur.
Men offer är de! Trots att deras region är den rikaste i Spanien.
Kanske är det förklaringen. Frestelsen att kapa åt sig en större del av kakan. Varför betala skatt som går till det fattiga Andalusien? Precis som många kroater inte ville betala skatt som gick till Jugoslaviens fattiga södra delar. Eller skotska separatister som efter en självständighetsförklaring tänkte njuta av inkomsterna från Nordsjöoljan utan att dela med sig till engelsmän, walesare och nordirländare.
När pesten breder ut sig krävs vaccin i form av skickligt politiskt ledarskap. Det var inte skickligt att låta kravallpolis puckla på civilister som röstade i det olagliga valet i helgen.
Sådan idioti passar separatisterna utmärkt, ty några blåmärken är deras biljett till de självrättfärdiga martyrernas bankettsal där döden spelar harpa och skeletten dansar.
Fy fan! Tvi vale!