Barnrättshaverister fick gott om utrymme att visa sin galenskap

Av: Jan Guillou

Publicerad:
Skärmbild från SVT:s dokumentär ”Att rädda ett barn”.
Foto: SVT
Skärmbild från SVT:s dokumentär ”Att rädda ett barn”.

I SVT:s dokumentärserie ”Att rädda ett barn” framstod organisationen BRY som spritt språngande galen. Det var rättvist. Olika företrädare för organisationen fick gott om utrymme för att presentera som synnerligen spritt språngande.

Berättelsen, uppdelad i tre entimmesavsnitt, handlade om en vårdnadstvist, två föräldrar som i flera år och genom alla rättsinstanser slogs om rätten till ensam vårdnad om ett barn.

Alla samhällsorienterade reportrar vet att förbittrade vårdnadstvister är en journalistisk mardröm. I all synnerhet när båda föräldrarna kräver hela vårdnaden för egen del. Det betyder nämligen att de måste visa att andra parten är totalt olämplig som förälder. Alltså kommer grova beskyllningar att hagla redan från början av processen och sedan trappas upp mer och mer ju längre striden varar.

Beskyllningarnas karaktär har växlat genom årtiondena. På 60-talet var alkoholmissbruk standardanklagelsen. På 70-talet narkomani och på 80-talet, i samband med den moralpanik som spreds från USA, blev pedofila sexövergrepp den nya standardanklagelsen.

Det ökända styckmordsmålet på 80-talet började faktiskt som en vårdnadstvist där hustrun till en läkare anklagade sin man för våldtäkt av parets 18 månader gamla dotter. Där fick hon ingen framgång. Men när hon trappade upp anklagelsen till att mannen,  tillsammans med en läkarkollega, mördat, styckat och ätit valda delar av en prostituerad kvinna med det lilla barnet som vittne gick det bättre.

Då blev hon trodd och vann vårdnadstvisten.

På 90-talet, när statsråden Mona Sahlin och Margareta Winberg etablerade entourage av så kallade kändisgrupper ingick den ökända professorn Eva Lundgren i jämställdhetsminister Margareta Winbergs krets. Eva Lundgren spred föreställningen om förekomsten av hemliga manliga nätverk som frekventerade särskilda barnbordeller och sammanstrålade för att idka sexuella orgier med särskilt inköpta barn, samt djävulsdyrkan i maskeradkostymer och kannibalism.

Eva Lundgren sade sig ha vetenskapliga bevis för allt detta. Något sådant bevis materialiserades aldrig och någon barnbordell hittades inte heller. För någon tid blev dock föreställningen om dessa mäktiga manliga pedofila nätverk allmänt accepterad bland somliga kulturjournalister, psykologer, genusvetare och feministiska aktivister. Det resulterade bland annat i en hård fängelsedom där två föräldrar skulle ha sålt sin dotter till dessa icke existerande barnbordeller. Bevisningen bestod av utsagor från diverse psykoterapeuter och psykologer som vetenskapligt gick i god för att barnvittnet talade sanning.

Dessa allra värsta fantasifoster försvann med tiden i brist på materiella bevis. Men det hade alltså varit en lång resa från vårdnadstvisternas standardanklagelse alkoholism till pedofili och kannibalism.

Att detta vansinne inte var helt utrotat framgick dock av SVT-reportaget ”Att rädda ett barn”.

Hur gjorde då den meriterade reportern Bo-Göran Bodin för att närma sig detta minst sagt vanskliga ämne? Som var och en förstår låter det sig inte göras att intervjua parterna och försöka avgöra vem som talar sanning.

Reporter Bodin gick till handlingarna. Mamman hade aldrig lyckats leda sina utförliga anklagelser om misshandel och sexuella övergrepp mot barnet i bevis. Hon hade förlorat i samtliga sociala instanser och slutligen i domstol. Då vände hon sig till det ideella nätverket BRY (Barns rättsskydd) och blev äntligen trodd. BRY har nämligen egen expertis. Som psykoterapeuten Hans Cagnell, som utan att ha träffat vare sig pappan eller barnet kunde fastställa att pappan var ”samvetslös, barnmisshandlare, pedofil och psykopat”.

Vetenskapligt underlag för psykoterapeut Cagnells slutsatser var utsagor från mamman, i vilken han förälskade sig, varefter han ur egen kassa försåg henne med 250 000 kronor så att hon kunde rymma med barnet. För detta åtalades han senare men frikändes.

Hur resonerar man då i organisationen BRY för att förklara att alla läkarundersökningar, sociala utredningar och slutligen domstolsprövningen underkänt mammans anklagelser och påstådda bevis?

Jo, de sociala myndigheterna, liksom läkarkåren och domstolarna, behärskas av ett hemligt pedofilt nätverk som ser till att rädda sina bröder ur knipan om de åker fast.

Det bekräftade exempelvis BRY:s juridiska ombud, Jan Björklund, våldsamt grimaserande in i kameran.

BRY håller sig därför också med en egen läkare. Och när hon fick undersöka pojken fann hon genast bevis för de påstådda övergreppen, som ingen annan av många, men tydligen pedofilnätverksanknutna, läkare kunde finna.

Spöken från Margareta Winbergs och hennes specialist Eva Lundgrens tid lever alltså fortfarande.

I värsta fall finansieras gänget i denna BRY med skattemedel. Också galenskap kan privatiseras.


För övrigt anser jag...

… det finns ett enkelt skäl till att Sverige har Europas bästa service för vin, sprit och öl. Den kraftfulla inköparen i det statliga monopolet Systembolaget. Men då motsvarigheten Apoteksbolaget nu är privatiserat kommer Sverige att hamna sist i kön när vi ska köpa vaccin mot coronavirus.

… SD står handfallna i varje kris som inte kan skyllas på invandrare. De har visserligen försökt, men inte lyckats, förklara den dödliga pandemin med invandring.

Publicerad: