Låt oss få vara fria i våra egna kroppar

KOLUMNISTER

Jag har baddräkt och kappa och mitt vänstra lår är väl synligt på bilden jag publicerar på mitt Instagramkonto. Det tar emot, av någon anledning. Tar emot och tar tid för att mitt huvud går igenom alla scenarion som kan komma att bli. Objektifiering. Påhopp. Pikar. Som kvinna är det svårt att veta.

Men jag har tur. Först en vecka senare är det någon som kommenterar ”Slitz” och samma person letar sedan upp varenda bild där jag visar hud för att kommentera att jag antingen borde klä på mig eller för att påpeka exakt hur avklädd personen tycker att jag är.

Som att jag inte vet. Vet vad jag lagt upp eller varför. Och jag tänker att det är exakt det som gör det så svårt för mig och andra unga kvinnor att veta exakt hur vi ska förhålla oss till våra kroppar. För att de sällan känns precis så. Som våra. Det är som att kropparna, de som bär oss och klär oss med hud och muskler och allt vad det är, är alla andras.

Tillhör de som betraktar och tycker och tänker och har bestämt hur vi ska upplevas enligt normer och strukturer och historia. Som vid första möjlighet försöker ta makten över vår fria vilja genom att vara den som berättar och konstaterar.

Min vän Sara, som främjar kroppspositivitet på sitt eget konto ”Sarasongbird”, skriver: ”Jag tror att du känner att den inte tillhör dig för att vi kvinnor blir bedömda för vårt utseende innan vi ’bevisar’ oss värdiga och mer än vårt yttre”. Jag svarar henne att det är sjukt. Sjukt att vi måste bevisa oss värdiga mer än vårt yttre, men också att vi måste bevisa vårt yttre värdigt på något sätt. Hon svarar i versaler: ”I know”.

Jag frågar hur hon gör, för att ta tillbaka makten över hur hon ser på sig själv, när något försöker ta det ifrån henne. Hon svarar: ”Jag ska ju leva med min kropp hela livet, så att acceptera den redan nu och våga stå för det är det minsta jag kan göra för mini-Sara”.

Och jag tänker på hur lätt det är att glömma, att det är vår rätt. Att få exponera det som är vårt, som vi själva vill. Att få klä det som är vårt, som vi själva vill. Men framför allt, att få tycka om det som är vårt. Som vi själva vill.

ARTIKELN HANDLAR OM