Smaklöst att slå på en som redan ligger

Jimmie Åkesson.

Ingen har väl tvivlat på att jag är antirasist, antinazist och alltid tagit avstånd från Jimmie Åkesson, Sverigedemokraterna och deras politik. Jag ska inte behöva säga det men det finns folk som gärna missförstår och då är det lika bra att göra klart var jag står.

När det gäller SD:s partiledare Jimmie Åkesson bekämpar jag djupt i min själ hans politik och hans invandrarfientliga åsikter. Hans parti hör egentligen inte hemma i Sveriges riksdag, men 13 procent av väljarna stödde Åkesson i valet och de 49 riksdags­mandat partiet erövrade skedde på demokratiska vägar. Inte ­mindre än 798 878 personer röstade på Jimmie Åkesson. Trots sina åsikter är han en del av den svenska demokratin.

I fredags meddelade Åkesson att han sjukskriver sig fram till slutet av november, kanske längre. Han har enligt läkardiagnos drabbats av utbrändhet. Han mår dåligt, är trött och orkar inte sköta parti­arbetet. Det är egentligen inte så konstigt med tanke på det enorma tempo Åkesson höll genom årets båda valrörelser. Och till skillnad från andra partiledare var det Åkesson som fick göra grovjobbet. Partiet och dess övriga företrädare är ingenting. Det är Jimmie Åkesson som är Sverigedemokraterna. Det råder ingen tvekan om att han slitit ut sig. Till det kommer det hat, den mobbning, de hot och det motstånd han ständigt är föremål för. Att alltid vara ensam och ­hatad sliter också på själen.

Ändå drar sig inte tongivande ­komiker, journalister, twittrare och andra kulturarbetare för att håna h­onom. Värst av alla är komikern Özz Nûjen. På Twitter skrev han i fredags: ”Jimmie Åkesson är nu tyd­ligen utbränd. Han är sjukskriven på obestämd tid. Tar på krafterna att ­vara rasist och paranoid ju …”

Özz Nûjen igen: ”J.Å. är bara en speltorsk som inte ens vågar stå för det och skyller sin sjukskrivning på PK-media. Fegt, men så jobbar ju SD.” Arbetets kulturredaktör Jonna Sima twittrar så här: ”Kan Jimmie Åkesson lida av kognitiva dissonanser? ­Utmattande att påstå att man inte är rasister”. ”Jag skulle också bli knäckt av att leda ett rasistparti”, skriver ­Aftonbladets Fredrik Virtanen. För att ta några exempel.

Jag tycker att det här är smaklöst, omdömeslöst och omoraliskt. Även om man inte gillar en politikers åsikter, så ska man väl ändå kunna visa lite medmänsklighet när han drabbats av sjukdom. Eller låta bli att skriva något alls. Ovanstående citat visar än en gång att vårt samhälle är fullt av mobbare, till och med bland dem som i vanliga fall säger sig ­bekämpa mobbning. Det är fegt att slå på en som redan ligger.

Redan i valrörelsen tycker jag att medierna gjorde ett rejält övertramp i sin bevakning av Jimmie Åkesson. Det var när Ekot avslöjade att Åkesson det senaste året satsat mer än en halv miljon kronor på spel på nät­kasinon. Åkesson var spelmiss­brukare! Att avslöja detta tycker jag var ett slag under bältet. Spelmissbruk kan lika väl som utbrändhet och alkoholism ­vara en sjukdom. Gudrun Schymans alkoholism hade medierna stor fördragsamhet med men när Jimmie Åkesson spelar bort pengar så är han värd allt förakt.

Öppna ett asylboende

Nu är inte bara Fredrik Reinfeldt arbetslös. Hans ex Filippa Reinfeldt är också ­arbetslös, sen hon i torsdags blev nedröstad om posten som finanslandstingsråd i Stockholms län. Direkt efter nederlaget förklarade ­­Filippa att hon lämnar politiken. Därför har jag i dag en jättebra jobbidé till Fredrik och ­Filippa: Starta ett asyl­boende för ensamkommande flyktingbarn! Gärna i rikemanskommunen Täby, där ni bor. För Fredrik, du sa ju i valrörelsen att vi måste ”öppna våra hjärtan”. Nu har du chans att visa att du vill ­öppna ditt - och Filippas ­också.

avElisabet Höglund

ARTIKELN HANDLAR OM