Mejla

Patrik Lundberg

Vi kan byta kultur och åsikter – men inte hud

Moderatpolitikern Hanif Bali.
Moderatpolitikern Hanif Bali.

KOLUMNISTER

Hanif Bali går inte riktigt att art­bestämma. Inte undertecknad heller. Vi har ju allt och ingenting gemensamt.

Bali är M-politiker, jag är journalist. Vi delar sällan åsikter, men brukar nog båda få höra att vi är inkvoterade. I mitt fall, är det för att få journalister bryter på västblekingska? Nej, jag menar väl det.

Det handlar om min hud och förväntningarna på den. Man föds inte till icke-vit, man blir det.

På ena planhalvan står högeryttrarna och flämtar. Under hela min uppväxt var jag ett alibi för deras för­domar.

”Du är okej, du är svensk. Men alla de andra …”

Så länge de hetsade mot religioner och kulturer, men gullade med mig kunde de tydligen inte vara rasister.

På andra halvan står identitetsvänstern, som också gullar med mig. Troligen eftersom jag delvis delar rörelsens värderingar.
Det gör inte Stockholmsmoderaten Hanif Bali. Han råkar ha rötter i Iran och brukar därför kallas för ”husblatte”. Eftersom Bali, med sina högeråsikter, anses motarbeta sitt eget folk. Undrar om man syftar på Solnaborna?

Problemet är så uppenbart, och det har fallit i glömska eftersom alla debatter handlar om kultur och religion. Det är en fråga om hud. Vi som inte är vita.

Vissa av oss vill passa in, men får inte det. Vissa av oss vill inte passa in, men måste det.

Här är alltså moment 22 för alla icke-vita i Sverige: Om du assimileras förstörs du. Om du vägrar hör du inte hemma här.

Rasism handlar i grunden om hud. Det är inte alltid så den uppstår, men det är så den visar sig.

Sådana som Hanif Bali och jag kan byta kulturer och åsikter, men vi kan inte byta skinn.
Rasprofilering drabbar både flyktingar och före­tagare, så länge de inte är vita. Barn från Mellanöstern kallas för terrorister oavsett om deras föräldrar är yazidier, muslimer eller kristna.

Afrosvenskarna ska vi inte ens gå in på. Så fort ämnet kommer på tal brakar folk ihop i ett bunkaslagsmål som förminskar alla tusentals hatbrott till ett fucking bakverk.

Så snälla. Att värna oss är ibland att inte göra det. Att värna oss är att behandla oss som alla andra.

Min hudfärg är en del av den jag är.

Men den är inte mina åsikter, inte mina egenskaper, inte min kultur.

Av: 

Patrik Lundberg

Publisert:

ÄMNEN I ARTIKELN

Patrik Lundberg