Mejla

Johan Hakelius

Stackars Gud, folk bara gnäller på allt

Publicerad:
Uppdaterad:

Folk gnäller och skriker och bråkar. På varandra, på ”politikerna”, på EU och FN, Världsbanken och IMF, på kapitalister, på kommunister, på sådana som tror på Gud, på sådana som inte tror på gud och på Gud.

Men ingen tänker på hur Han själv har det. Gud, alltså.

Pär Lagerkvist gjorde det. Ni har kanske läst ”Det eviga leendet”, men här är en kort resumé: När de döda ilsknade till, eftersom evigheten var så förbannat långtråkig, letade de reda på Honom för att säga ett sanningens ord. När de kom fram visade Han sig vara en krokig liten gubbe med bekymmersrynkor som stod och sågade ved. De började gnälla, men Gud sade ingenting. Till slut sade Han ”Jag är en enkel man”. Det gjorde bara saken värre. De döda tjongade på som svenskar gör, när de äntligen tagit sig mod att öppna käften. Gubben fumlade med de klumpiga vedkaparlabbarna och pep ”Jag har gjort så gott jag kunnat”.

Det där är en av mina favoritbilder av Gud. Folk har ju på något sätt fått för sig att allt är lätt som maräng om man råkar vara allsmäktig och allvetande. Jag har svårt att tänka mig något som skulle vara mer tålamodsprövande.

Det är klart att Gud kunde ha sorterat ut världsalltet från början. Ställt några grejer på huvudet, eller i fel hörn och med några snabba vridningar fixat det igen, som en Rubiks kub.

Kanske gjorde han det. Men ni vet hur det är med Rubiks kub: man tröttnar efter några gånger. Särskilt om det inte finns någon som sitter bredvid och blir imponerad. Och hur poänglöst måste det inte vara att ha full koll och kontroll på allt hela tiden, så att det egentligen aldrig kan ske något av betydelse. Så då dök den här idén med fri vilja upp. Ett ganska fiffigt sätt av en allsmäktig att skapa lite mening.

Och det ena gav det andra och snart var hela karusellen igång med ormar och syndafall, syndafloder och arkar, brinnande buskar, jungfrufödsel och korsfästelse.

Vi har faktiskt inte så mycket att klaga på. Visst, det gör ont, kan vara fruktansvärt och bokstavligen gå åt helvete, men det slår att vara röd eller grön klisterlapp på en poänglös plastkub.

Gud, däremot ... Han har skrivit en riktig pangpjäs och sedan, när Han ska regissera, är den rollbesatt med sju miljarder Börje Ahlstedt. Är det konstigt att Han går hem och sågar ved?

avJohan Hakelius

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM