Vi kvinnor ska helst bara hålla käften

Foto: Hot drabbar var tredjeDe senaste åren har arbetsmiljön för journalister förändrats. Hot, trakasserier och våld har blivit allt vanligare. Värst är det för kvinnorna.
KOLUMNISTER

Jag har jobbat länge i tidningsbranschen, snart är det 30 år sedan jag tog examen­ och lämnade Journalisthögskolan i Stockholm, och mycket har hänt genom alla dessa år.

I min första offentliga roll som kvinnlig journalist i slutet av 1980-talet möttes jag av kackigt skrivna vykort med texter av typen ”Sjung en symfoni för Gävles största fitta”, flåsande män på svararen hemma på den stationära telefonen och hotfulla jobbsamtal från manliga managers för olika artister.

Det var ungefär det.

I dag är läget något helt annat och jag vet egentligen inte riktigt när förändringen skedde, men visst - sociala medier där du kan kommentera hejvilt utan ansvar bidrar.

Likafullt som enkelheten i att dra i väg ett anonymt mejl.

Vår branschorganisation Tidningsutgivarna, TU, har tillsammans med Sveriges Radio genomfört en undersökning om arbetsmiljön för journalister rörande hot, trakasserier och våld.

Undersökningen visar att 33 procent av Sveriges journalist­er har blivit hotade eller trakasserade det senaste året. Värst utsatta­ är chefer och ledar­skribenter.

Lyssna. En tredjedel av Sve­riges journalister har de senaste tolv månaderna blivit hotade eller trakasserade i sin yrkes­­­roll.

Ska vi ha det så?

”Undersökningen visar tyvärr att hoten drabbar kvinnor mycket hårdare, något som på sikt kan göra att kvinnor drivs från yrket”, säger Jeanette Gustafsdotter som är vd på TU.

Undersökningen är tydlig på ytterligare en punkt. Den visar att det är män som står för en majoritet av alla hot som riktas mot journalister.

Enskilda privat­personer uppges stå för de flesta av hoten, grupper med höger­extremistisk koppling är näst mest vanliga avsändaren av alla hot.

Stanna vänligen upp och tänk efter.

Hot och trakasserier mot journalister är ett direkt hot mot den svenska öppenhet­en och demokratin.

”Rädsla hos en journalist riskerar att leda till själv­censur och ute­bliven bevakning vilket i sin tur leder till att de ’onda’ krafterna får styra bilden”, säger Cilla Benkö, vd på Sveriges Radio, i en kommentar till undersökningen.

Men det spelar väl ingen roll vad jag, Jeanette Gustafsdott­er eller Cilla Benkö skriver eller tycker?

Vi är i vissa mäns ögon bara kvinnor som helst ska hålla käften.

ARTIKELN HANDLAR OM