Mejla

Lena Mellin

– Det är patetiskt att läsa, Lettström

Publicerad:
Uppdaterad:

Lena Mellin: Det är inte media som ljuger i den här affären

Frågan är vilket som är tråkigast.

Att Anders Lettström påstår att han ljuger.

Eller att han försöker blanda bort korten och skyller på andra.

Kungavännen Anders Lettström.
Kungavännen Anders Lettström.

Kungens vän Anders Lettström försöker i en debattartikel i Dagens Nyheter skylla sina kontakter och affärstransaktioner på media. Det är vi som skurkarna, det är vi som saknar integritet, det är vi som saknar känsla för sans och måtta.

Det är patetiskt att läsa.

Är detta sans och måtta?

Det är Anders Lettström som förhandlar med grovt kriminella för att tysta en annan kriminell, nämligen Mille Markovic som påstår att han har bilder av kungen och hans kompisar tillsammans med lättklädda damer. Det är dessa bilder som Lettström vill köpa av Markovic, liksom hans dementi.

Är det att visa prov på stor integritet? Är det ett exempel på sans och måtta?

Det är Anders Lettström som betalar dessa kriminella för det arbete de utfört i sin jakt på de påstådda bilderna. Media var inte inblandad i den transaktionen heller.

Det är inte heller media som ständigt ljuger, eller svänger sig, i den här affären. Det är Anders Lettström. Sorry.

På bandinspelningarna från affärssamtalen mellan Lettström och de kriminella refereras vid åtminstone tre tillfällen till kungen. Bland annat säger Lettström att han pratat med kungen och antyder att han, alltså kungen, är fullt informerad om transaktionerna mellan Lettström och gangsterna.

I debattartikeln ändrar sig Lettström:

– Jag sade ibland till dem vad jag trodde de ville höra, vilket i och för sig inte var sant.

Experterna: Det är Lettström

Han ljög alltså, säger han. Men det är bara Lettströms senaste version. När Aftonbladet talade med Lettström i fredags förra veckan hävdade han i stället att bandinspelningarna var manipulerade.

Vi skickade dem då till samma ljud- och bandexperter som Statens kriminaltekniska laboratorium anlitar. Deras besked var entydigt, det var Lettström som talade på bandet och att det inte var manipulerat.

Anders Lettström hävdar nu att han kontaktades av kriminella och inte tvärtom, vilket de säger. Han anser också att han är utsatt för en förtalskampanj iscensatt av de kriminella som portionerar ut bandinspelningarna till främst kvällspress.

Jag påminner gärna om det var i Sveriges radios Ekot som de första bandinspelningarna spelades upp. Jag påminner ännu hellre om att det är inte nödvändigt att träffa kriminella och diskutera affärsuppgörelser om man inte vill. Att man, när det avslöjas, utsätts för en smula ringaktning är inte förtal. Det är en ganska naturlig reaktion.

Lettström skriver att han betalade för att få en smula lugn och ro efter en serie hot och påtryckningar. Vanliga människor går till polisen om de hotas, de öppnar inte plånboken för brottslingarna. Varför gör Anders Lettström inte det?

Omtag, Lettström

Anders Lettström hävdar också att hans mobil, mobilsvar och mejl kan ha varit hackat och påminner i samma veva om dataintrångsskandalen 2006 där en journalist på Expressen var inblandad.

Tyvärr Lettström, den jämförelsen håller inte. Dataintrångsskandalen var en skandal på mer än ett sätt, bland annat för den skandalöst dåliga säkerheten på det socialdemokratiska nätet. Lösenordet sigge-sigge användes av otaliga personer, bland annat reportern. Som alltså inte hackade sig in, han fick ett lösenord och använde sig av det.

Lettström hävdar också i artikeln att kungahuset inte kommenterat uppgifterna i skandalboken ”Den ofrivillige monarken”. Även det är fel. Kungen har kommenterat dem vid tre tillfällen. I samband med älgjakten på Hunneberg förra året, i ett skriftligt uttalande maj och några dagar senare i en lång, tv-inspelad intervju för nyhetsbyrån TT.

Omtag, Lettström.

Av: Lena Mellin

Publicerad:

ÄMNEN I ARTIKELN