Mejla

Olivia Svenson

Håll ut kungen – nästa år kan du mala korv som vanligt igen

1 av 2
Säpojoggen gick löptes i somras.

Det var en gång en köttkvarn.

Som styrdes av blåblodiga barn med trubbiga munnar och klåfingrar.

Som producerade korvar i långa rader­ till tonerna av uppmaningen ”Mera kött”.

Kvarnen stod i centrum av ett timslångt spektakel sänt i den statliga televisionen 1985. I programmet ”Året med kungafamiljen” som svenskarna matats med i mer än trettio år och som fortfarande ryms i tablån.

Ibland tittade jag, mest för att ta del av skådespelet.

För det handlade ju knappast om riktiga människor. Mer om dockor som bodde i slott, hade sidenrosetter i håren och förmodligen aldrig behövde gå på toaletten.

December 2011 är det ingen som inbillar sig att kungen och hans klan är gjorda av papp eller plast.

De är som vi. Betydligt rikare, betydligt mer privilegierade och ständigt i rampljuset. Men med brustna hjärtan, omdömeslösa kompisar och snöpliga misstag i bagaget. Precis som de flesta av oss.

Kanske saknar kungafamiljen köttkvarnen nu. Det fanns tider då allt tedde­ sig så mycket enklare. Får det vara en korv till? Något till kaffet? En prins Daniel som håller så vackra tal att glassen smälter vid honnörs­bordet?

Det stormar ordentligt runt slotts­knuten för tillfället. Och i det vanligtvis så erbarmligt insmickrande ”Året med kungafamiljen” ägnades många minuter åt skandalerna häromkvällen.

Vi fick veta att kungen vill stänga in sig i en skrubb och svära, Silvia är ”arg och besviken” och att Victoria tycker att skriverierna gör ont.

Enligt Sifo har svenska folkets förtroende­ för kungahuset sjunkit 15 procent­ sedan förra mätningen. Åt detta fnyser Carl Gustaf. ”Sådana där siffror kan man läsa precis hur man vill”.

Jag förstår varför han fnyser. Min teori­ är att han har blivit van vid att tolka saker på sitt eget sätt.

För att han har tillåtits att göra det.

För att han och hans familj har fått mala korv i tv och tillrättalägga verkligheten utan att någon egentligen lagt sig i. Eller ställt några vidare krav.

Silvia är arg och besviken. Min gissning är att det finns fler som känner så, fast av andra anledningar – som att man förväntar sig mer av sitt stats­överhuvud och längtar efter ett modernt statsskick.

Den gruppen får vänta.

2011 må ha varit ett riktigt horribelt­ år för vår monarki. Men 2012 vädrar den morgon­luft. Då kommer nämligen frälsningen, ett nytt kungabarn, som förmodligen också det får mala kött på bästa sändningstid i SVT.  

Enklare så? Enklare så.

Dockor i en pjäs, utan blåslampor och under­såtar som kräver­ ett Sverige i tiden.

avOlivia Svenson

ARTIKELN HANDLAR OM