Ungdomarna har tappat framtidstron – och ingen ser dem

Foto: Johnér
Ungdomar som hamnat utanför samhället syns sällan i debatten.
KOLUMNISTER

Det finns svenska utanförskapsområden som sällan är uppe i debatten. De ligger under synfältet så vi ser dem inte.

Tommy Laurell, tjänsteman i Kramfors kommun, beskriver ett sådant område:
61 ungdomar som sitter hemma och inget gör. De är i åldern 15–24 år. Några har socialhjälp, andra lever på föräldrarna.

En del av dem har varit i kontakt med arbetsförmedlingen men där har man bedömt att de inte kan delta i utbildning eller aktivitet.

– Klarar du inte att ta hand om dig själv kan du heller inte få hjälp av arbetsförmedlingen, säger Laurell.

Detta är svenska ungdomar, inte nyanlända. Det finns ett stort landskap av utanförskap som inte är lika synligt och fysiskt påtagligt som invandrares. Inga fattiga bostadsområden i städernas utkanter, inga människor som talar knackig svenska och som har föräldrar vilka ibland inte kan visa på en karta var i världen de har hamnat.

Svenska utanförskapet är lika allvarligt. Människor som hamnat vid sidan av. Som är främmande inför den nya värld som formas inför deras ögon. Hur orienterar man sig i ett samhälle som ständigt ställer nya krav, kräver utbildning, social förmåga och glädje inför förändringar och nya utmaningar. Tolv års studier? Det är bara början.

– Det inte som när jag slutade nian. Man kunde få ett industrijobb bara man klarade att passa tiden, säger Laurell.

Han bedömer att det finns betydligt fler hemmasittare än de kommunen nått. De 61 fick Laurell tag i genom socialen, arbetsförmedlingen och genom en kampanj: Hör av er! Vi kan hjälpa. Någon bekymrad mormor ringde om ett barnbarn, en bekymrad förälder hörde av sig.

Gemensamt för ungdomarna är att de tappat framtidstron. En del, men inte alla, har misslyckats i skolan. De sitter hemma och spelar dataspel, vänder på dygnet. De sköter kontakter via internet.

– Vi tränade upp deras sociala förmåga bland annat genom att spela minigolf och äta lunch ute. En del hade aldrig gjort det. Ätit lunch ute.

Medan Laurell berättar tänker jag på fattiga amerikanska områden som förklaring till valet av Donald Trump. Gamla industrier som försvinner. Rädslan för framtiden.

Amerikanska media har varit ångerfulla. De missade stora delar av verkligheten i sitt land.

Vad är det etablissemanget i Sverige missar? De stora medierna? Riksdagspartiernas kanslier? Vad är det vi inte ser i vårt eget land?

Projektet för att nå hemmasittarna i Kramfors varade i två år. EU stod för största delen av finansieringen. Bistånd till ett socialt utsatt område i Europas utkant. Kramfors kommunalråd Jan Sahlén säger att det inte var med någon glädje Sverige accepterade hjälpen.

Men Tommy Laurell lyckades tack vare biståndet baxa 34 av de 61 ungdomarna vidare till studier eller arbete.

ARTIKELN HANDLAR OM