Betongområdena var den sista utvägen

Foto: SCANPIX SWEDEN
ENDA ALTERNATIVET- Områden som Rinkeby var inte populära ens när de byggdes, dit flyttade de som inte hade andra valmöjligheter.

Det finns många sätt att förstöra en stad.

Ett väl beprövat sätt är att riva älskade gamla stadsdelar i stället för att renovera med känsla. Det var sextio­talets melodi och den huvudsakliga ­orsaken till att så många svenska stads­kärnor än i dag ser så själlöst trista ut.

Lika populärt på sin tid var att ersätta de nedmejade bestånden med löpande band-fabricerade bostadsområden i ­betong, betong och asfalt. Dessa ­områden slungades ut i stadens periferi och kallades förorter. Det är nu snart 50 år sedan det så kallade miljonprogrammet stansade ut bostäder som rent ­matematiskt motsvarade det akuta ­behovet, men som i övrigt lämnade ­närmast allt att önska.

Ingen som inte var tvungen ville flytta till de nya områdena. Platser som Hjällbo, Rosengård, Rinkeby eller Ronna har aldrig varit attraktiva, som i mäklar­annonserna. De blev valet för dem som inte hade något val, enda alternativet för såväl fattiga svenskar som flyktingar och invandrare. De har kallats för getton och problemområden. De har diskuterats, ­inte sällan mest av dem som aldrig varit där.

Framförallt har dessa områden och dess invånare närmast fått klara sig själva, som socialt skeppsbrutna. Den segregationen är ett effektivt sätt att förstöra en stad.

Ett annat är att vandalisera. Jag har dock ingen sympati för bilbrännare och stenkastare. Det är möjligt att den ­tändande gnistan i Husby kan ses som en politisk manifestation, men resten ­handlar om förstörelse som förströelse. Och när bilar plötsligt antänds i ­pittoreska lilla Lysekil på västkusten – då blir det ren buskis.

I Göteborg praktiseras just nu ännu en variant på konsten att förstöra en stad. Här har en pr-sugen kvällstidnings­redaktör lyckats sätta rejäla käppar i ­hjulen för stans utveckling genom att hetsa fram en folkomröstning om de vägtullar som redan är införda efter ­beslut av samtliga partier, utom Sverigedemokraterna och enfrågepartiet Vägvalet.

Trängselskatten och vägtullarna är en central del i en enorm infrastruktursatsning med nya vägar, järnvägar, broar, tunnlar, bättre kollektivtrafik och bättre miljö.

Men i torsdags kväll beslutade ­kommunfullmäktige med en rösts övervikt för att göteborgarna ska få folk­omrösta retroaktivt om trängselskatten. Opportuna moderater gjorde gemensam sak med SD och ett lokalt enfrågeparti. På torget utanför firade ­tidningens redaktör med champagne.

Så kan man också förstöra för en stad.

Sex, glesbygd och bredband

Baserat på det gängse medieutbudet är det lätt att tro att det är sex in the city som gäller. Men det stämmer ju inte alls. Vi storstadsbor verkar mer ­intresserade av att krama våra smart­phones än våra partners. Det är i Norrland dom ligger mest, och ju längre norrut desto oftare. Allt enligt Aftonbladets undersökning om svenskarnas sexvanor. Möjlig slutsats: ju sämre bredband ­desto bättre sexliv.

Robbens revansch

Levande kvicksilver på plan.

Till följd av mänskligt umgänge kunde jag bara sporadiskt följa Champ­ions League-finalen, men varje gång jag tittade var han där som ett levande kvicksilver med overklig spelfantasi och över­lägsen bollbehandling. Därför var det närmast gudomlig rättvisa när ­Arjen Robben fick göra ­segermålet i 89:e ­minuten. Nu går det väl ­knappast att underskatta honom längre?

avAnders Westgårdh

ARTIKELN HANDLAR OM