Slöjan försvårar kvinnans rätt – till sin egen kropp

Foto: YOUTUBE
Skärmdump från H&M:s omdebatterade reklamfilm.

Nej, Gina Dirawi och ni andra i slöj­debatten, som kallar den för ”bara ett tygstycke”. Det är den inte. Vore den bara ett plagg utan laddning skulle det inte ­vara ett brott att inte bära den i länder som Saudiarabien, Iran och Afghanistan.

Då skulle inte miljontals kvinnor kämpa för att ­slippa den.

Några säger att vi från västvärlden inte kan förstå. Förstår ni mig då? Oss? Vår berättelse.

Min bästa väns mormor hade i sitt hem en vacker gammal sjalett. Den bar ­hennes mor i kyrkan och på torget.

I mormoderns kök fick vi sirapskakor och berättelser om ett Sverige där kristna kvinnor också helst skulle täcka håret. Där kvinnan skulle tiga i församlingen. Mannen var ­familjens överhuvud. ­Kvinnan kroppen. Att ­skydda, äga och kontrol­lera. Mormodern kramade oss flickor, stolt över den erövrade friheten för oss.

Kan då inte en kvinna med slöja vara fri och jämställd? Säkert som individ. Men på ett större plan ­problematiserar slöjan bara kvinnan. Det är hon som måste döljas, ­skylas.

Svenska klädkedjor är ­farligt naiva i sin reklam när de väljer att bortse från det.

Och var går gränsen? Får vi se en burka i nästa års H&M-katalog? Är burka, abaya och niqab också bara tygstycken, fast större? När blir tyget ett förtryckande fängelse? Både rent fysiskt och symboliskt?

Har klädjättarnas reklamfolk överhuvudtaget inte läst på om vår historia? Där rätten för kvinnor att bära jeans, kort kjol och bikini är en del av kvinnas rätt till sin egen kropp. Fri att springa, klättra, simma och ha sex på sina villkor.

Fri att själv välja vad hon vill visa eller dölja. Hur vi kastat av oss både ­sjaletter och förtryckande tankar om kvinnan som fresterska med heder och oskuld att bevara.

Vi har religionsfrihet, den som vill kan bära slöja.

Men det svenska samhället ska i varje detalj förbli sekulariserat. Vi ska inte ha enskilda tider för kvinnor i svenska simhallar av ­religiösa skäl. Vad blir nästa steg?

Få saker har varit vikti­gare än avsaknaden av religi­ösa regler och lagar, för att bli ett så jämställt land.

Det får vi aldrig glömma eller börja kompromissa om.

avJennifer Wegerup

ARTIKELN HANDLAR OM