Sverige vimlar av spåkärringar

KOLUMNISTER

Hon heter Ylva Trollstierna, har varit 34 år i tarotkortsbranschen, och säger att ingenting styrs av slumpen.

I torsdags testade vi henne i ”Insider”.

Sverige vimlar av spåkäringar, currygubbar, kristallkuleläsare, slagrutegängare, tarotkortstolkare och helare av olika slag. Överallt astrologer, numerologer, chakraexperter, auraläsare och folk som på fullt allvar påstår att de kan läsa andras tankar eller tala med de döda.

Det är förstås trams alltihop. Ett slags samling av diffusa religionsrörelser som tillåter vad som helst så länge det strider mot vetenskaplig erfarenhet och sunt förnuft.

Det finns också rörelser som arbetar mot det här flummet och skojeriet. Föreningen vetenskap och folkbildning är en. Förbundet humanisterna en annan. Den senare organisationen har satt upp ett pris på 100 000 kronor till den som på ett vetenskapligt kontrollerat sätt kan visa att han eller hon besitter övernaturliga krafter. Priset heter ”Kristallkulan” och vem som helst som vill ha pengar kan anta utmaningen.

Av begripliga skäl är det inte många som vågar ställa upp och få sina så kallade paranormala begåvningar testade på ett objektivt sätt. När man till vardags spår folk galet, eller talar med ”andra sidan”, eller inte hittar brunnsvatten med en grenklyka, så går det alltid att snacka bort. Energierna är fel, eller något i den stilen. Men när saker och ting ska prövas på riktigt blir det annorlunda.

Vi har flera gånger testat olika skojare som påstår sig ha övernaturliga egenskaper mot varandra, och de har alltid kommit med olika resultat.

Därför var det tufft av Ylva Trollstierna att ställa upp i direktsändning. Hon kallar sig tarotmästare, har skrivit flera böcker i ämnet, och utbildat många andra människor som mot betalning spår folk med tarotkort.

Provet hade föregåtts av diskussioner mellan henne och Christer Sturmark från Humanisterna. Hur skulle det utföras för att det inte skulle råda några tvivel om utfallet, men ändå så att Trollstierna kände att hennes påstådda förmåga inte påverkades?

De enades om att Sturmark skulle placera femton olika böcker i femton svarta lådor. Trollstierna fick kännedom om titlarna, men inte mer. Genom att lägga och läsa sina tarotkort skulle hon sedan peka ut vilken bok som låg i respektive låda. Kraven på Ylva och tarotkorten var inte överdrivet hårda. Om hon prickade tolv rätt av femton skulle hon få priset.

Sturmark ville att det skulle vara ett dubbelt blindtest, så han lade böckerna i lådorna innan dessa markerats, och blandade dem några dagar senare innan han satte dit nummerlapparna. I studion visste alltså ingen i vilka lådor de olika böckerna låg.

Väl på plats lade Ylva ut sina kort, gång på gång. Så småningom placerade hon också ut skyltarna med titlar på de olika lådorna.

Den första var fel. Den andra var fel. Den tredje var fel. Och när den fjärde också visade sig felaktig så gick hon miste om ”Kristallkulan” och de 100?000 kronorna.

Enligt statistikerna hade Ylva Trollstierna 36 procents chans att med enbart ren tur pricka en bok rätt. Chansen att pricka femton rätt var mindre än en på miljonen.

Nå, Ylva hade tarotkorten till hjälp och elva lådor kvar. Men – ja, ni förstår själva – Trollstierna missade varenda bok. Testet blev ett fullkomligt fiasko.

De första kända tarotkorten tillverkades i Italien på 1300-talet. Än i dag används liknande lekar för kortspel bland annat i Frankrike. De passar alltså bättre till förströelse än till spådomar.

Den roligaste förklaringen till fiaskot skrev signaturen Mentis i går på ett diskussionsforum för new age-flummare:

”En slutsats kan ju bli att ’andra sidan’ medvetet sabbade tarotkvinnans testresultat för att få henne att fatta att sånt där förnedrande och i andliga sammanhang totalt meningslöst dravel ska man undvika”.

Robert Aschberg

ARTIKELN HANDLAR OM