Nättroll  finns  det gott om – även i journalistkåren

Foto: Jeff Chiu / TT / NTB Scanpix
KOLUMNISTER

”Hemliga” Facebookgrupper brukar läcka som såll.

Alltså sitter jag och läser en mängd inlägg från den ”hemliga” Facebookgruppen #deadline. Den är stor, skapad av och för kvinnor som är journalister, och syftar till att vara del av Metoo-kampanjen.

En medlem i gruppen för fram en anklagelse mot regissören Ulf Malmros. Hon skriver att han våldtog henne för 25 år sedan. Hon har nyligen skrivit samma berättelse i en liknande Facebookgrupp för kvinnliga filmarbetare. Och i en annan för skådespelare.

Detaljerna kan vi lämna därhän. Malmros menar bestämt att kvinnan ljuger, och säger att han ska dra henne inför rätta. 

För att hennes berättelse ”ska kunna publiceras i sin fulla kraft” ber hon de andra medlemmarna  i gruppen att komma med flera vittnesmål: ”Trakasserier, stalking, mobbing, våld, sexuellt våld etc. Inget är för stort eller för litet.”

Stödet för kvinnan är översvallande. Men de begärda vittnesmålen tycks, ännu en vecka efter vädjandet, lysa med sin frånvaro. 

Journalisterna i gruppen arbetar fast eller frilansar åt olika arbetsgivare i Sverige: Dagens Eko, Sveriges Radio, fackförbundstidningar, Feministiskt perspektiv, ETC, Aftonbladet, Expressen, Göteborgsposten, Svenska Dagbladet och andra tidningar. Några är pressansvariga på olika institutioner, andra är kommunikatörer för universitet och landsting.

Majoriteten av medlemmarna känner med största sannolikhet varken kvinnan eller Malmros. Än mindre kan de veta vad som hände den där natten för 25 år sedan. Men drevet går, blint och skoningslöst som på de mest obskyra nätforum. Kommentarerna om Malmros är extremt grova:

”Vilket jävla as!” ”Vidriga svin!”
”Fy fan vilken vidrig idiot”. ”… den sexistiska rasisten …”

”Gubb-satan.” ”Vilket jävla äckel!” ”Fy fan vilken sjuk sadistpsykopat!”. ”Hoppas fler vågar berätta så att han får vad han förtjänar.” ”Hans reaktion är av jävligt lågt allmän-intresse.” ”Så vidrigt!”.

En medlem i gruppen, som arbetar på en landsortstidning, dristar sig ensam till att formulera en högst rimlig fråga:

”Är det numera att misstänkliggöra att kolla att/om fakta stämmer?”

Första svaret kommer från en grävande journalist. Det är antingen djupt ironiskt – eller fullkomligt iskallt:

”Inte nödvändigtvis. Men jag är inte övertygad om att det är rätt forum för det.”

Journalistkåren har således gott om egna nättroll. Fina och högtravande på jobbet. Förvandlade till lägsta skvallergänget när de tror att ingen utomstående kan se.

Det är så att man skäms för sitt förbannade yrke. 


GOLAR INTE
”Tre kan hålla en hemlighet om två är döda”. Citatet härrör från Ben­jamin Franklins ”Poor Richards Almanack”, som den amerikanske statsmannen gav ut 1732–1758. Franklin kan ha lånat visdomen från äldre engelsk litteratur. Citatet blev också undertitel på en av kanadensaren Yves Lavignes böcker om Hells Angels.


TORTYRTIPS
I hemliga Facebook­grupper i England och USA, med tusentals medlemmar, har föräldrar uppmanats att ge sina barn blekmedel att dricka eller som lavemang. Medlet påstås döda parasiter som påstås orsaka ­autism. Läkare har kallat ­metoden tortyr, och polisen har utrett flera fall där barn skadats allvarligt av behandlingen.

ARTIKELN HANDLAR OM