Jag är miljonsvensk - inte mångkulturell

KOLUMNISTER

En gång i tiden fanns det en synonym till mycket som stavades ganska.

”Ganska roligt” betydde ”mycket roligt”, eller ”väldigt roligt”.

Med tiden ändrades betydelsen av ordet, framförallt för att folk inte använde det ärligt. Man sa att festen hade varit ”ganska trevlig” när det inte alls hade varit svinkul utan faktiskt bara sådär lagom kul. Eller att maten var ”ganska god” när gästen visste att hon eller han hade kunnat göra det bättre själv. Så ordet ganska slets och slipades ner till att betyda det som dagens ganska betyder. Att något är typ ”rätt så”. Rätt så gott, rätt så jobbigt.

Lite bakgrundshistoria i ordförvrängning bara, eftersom jag tänkte grotta ner mig i ett ord som väcker kalla kårar hos många:

Mångkultur.

Mångkulturella jag får rysningar tvärs över ryggen när Afrikaälskande tanter slänger sjalen över axeln och älskar mångkulturen i Sverige. När journalister frågar mig om hur det var att växa upp i ett mångkulturellt område. Eller när nåt stolpskott till och med får för sig att skriva om ett område, en skola eller en arbetsplats som ”mångkulturell”. Nu när ”Mångkulturåret 2006” drar igång är standardkommentaren från folk som inte orkar med ståhejet att dom ifrågasätter begreppet. Då är det mycket rödvinsvänster och nästan-sverigedemokrater-moderater som frågar vad mångkultur egentligen är och om det inte ska vara en självklarhet som inte ska ges ett särskilt år. Klart det ska, men sällan tack vare dom. Hur som helst. Jag håller med om att begreppet är kasst men det betyder inte att det ska vara en undanflykt för att slippa ta i frågan.

Anledningen till att ordet inte går att använda är att det inte är applicerbart på någonting, varken på fenomen eller individer. Om du droppar mångkulturell så tänker jag på mat och danser med en massa stora fjädrar på dräkterna. Det är mångkulturellt. Inte skolan jag gick i under högstadiet där en massa kids sprang och shoade på miljonprogramssvenska och tusen andra dialekter och språk och formades som individer. Tidningarna kallar den och liknande skolor mångkulturella men ingen som går där varken då eller nu tror jag skulle svara ”mångkulturell” om någon frågade vad den identifierade sig som.

Mångkulturen som många snackar om att vi måste lära oss ta hand om i Sverige handlar inte längre om att främja olika invandrargruppers kulturer och öppna restauranger från nya världsdelar.

Mångkulturen vi snackar om idag är egentligen Miljonkulturen, kulturen som grott i dom svenska miljonprogrammen och på allvar börjar etablera sig som ett svenskt tänk med svenska traditioner, nu när det gått 30 år sen lägenheterna i dom 42 orter som fick äran att hysa miljonprogramshus stod klara.

Jag ser alla som växt upp i miljonprogrammen eller haft en nära relation till miljonprogrammen och dess invånare som miljonsvenskar. Det är svenskar både med och utan utländsk bakgrund, det är mycket arbetar- och underklass men nästan minst lika mycket medelklass. Det är en språkbegåvad grupp svenskar och en grupp svenskar som dessutom utvecklat en modern svensk dialekt; miljonsvenskan. Den som vi tidigare kallat allt från nysvenska, till rinkebysvenska till shosvenska. En dialekt som precis som alla andra dialekter har sina lokala variationer.

Vissa svenska kulturformer har exploderat i miljonprogrammen; musik, dans och tv-spel är några exempel där miljonprogramsbor dominerar utvecklingen. I miljonprogrammen har också ett slags enat utanförskap gjort att miljonsvenskarna byggt en stolthet kring att vara miljonsvensk. Maktens reaktion när de märkt att nånting puttrat har varit att slänga in alla i en låda och klistrat på diverse etiketter som typ ”nysvenskar” eller ”mångkulturella människor” som ingen vill ha. Jag vet inte vad alla med min bakgrund tycker, men jag är en miljonsvensk jävel som är stolt över min miljonkultur. Och jag ser gärna att alla som känner att de uppskattar Miljonsverige stoltserar med att de är miljonsvenskar.

Förhoppningsvis slutar det med att en majoritet av Sveriges befolkning blir riktigt grymma och kärleksfulla miljonsvenskar.

Carlos Rojas Beskow