– Vi saknar våra vänner

1 av 2
KOLUMNISTER

BEIRUT. Två äldre herrar satt igår kväll på en trottoarservering längs al-Hamra, den libanesiska huvudstadens glittrande, sinnliga juldekorerade shoppingströg.

De talade om väntan och oro, hopp och förtvivlan.

Foto: Staffan Heimerson och Urban Andersson i Beirut.

Båda männen har goda kamrater, som sitter kidnappade i något provisorisk fängelse på andra sidan gränsen, i Syrien, bara 12-13 mil bort.

Den ene av männen var jag, som saknar min fotograf-buddy, den 44-årige Niclas Hammarström från Värmdö och som ofta har en roll på Aftonbladet.

Den andre mannen var Nicolai Jacobsen, 53, en svensk fotograf bosatt i Paris och bäste vän med Magnus Falkehed, 46, en reporter med stringerroll i Dagens Nyheter.

Nicolai och Magnus är vänner sedan slutet av åttiotalet. De bor båda på Montmartre, de legendariska konstnärskvarteren i Paris. De arbetar mycket tillsammans, ena gången vid ett reportage om en vinskörd, nästa under den arabiska våren i Tunisien. När det inte är jobb fikar de tillsammans på Café Mascot i sin stadsdel.

■ ■ ■

”Varför”, frågade jag, ”har du flugit hit, Nicolai?”

Nicolai, som är en mjuk människa, gav ifrån sig ett snett Clintanleende:

”För att hämta hem honom… nej , stryk det. Naturligtvis tror jag inte att jag göra något handfast. Men när man jobbat ihop i 25 år har man svetsats samman. Jag kunde inte bara sitta i Paris.”

Några sekunder av eftertanke, sedan: ”Genom att vara här kan jag vara en blåslampa i rumpan på ambassaden. Jag kan med min norske kompis Erik Aasheim (en norsk TV-korrespondent som nu är norska miljöministerns pressråd) luska i en del spår. Jag är här för att visa familjen och alla vänner att vi bryr oss. Tala ned dem i telefon. Hålla flaggan i topp.”

Nicolai visar det – han är fotografen som nu i Beirut inte tagit en enda bild.

■ ■ ■

Magnus familj är den franskfödda hustrun Florence och 13-åriga tvillingdöttrar.

Nicolai är gift med en tysk fotograf, Katrin.

”Vad sa Katrin, när du köpte en flygbiljett och gav dig av?”

”Hon visste att jag varit i Beirut förut på journalistuppdrag och avkrävde mig ett löfte om att jag inte går över gränsen till Syrien.”

”Men det gjorde uppenbarligen Magnus och Niclas …”

■ ■ ■

”Ja, hurdan är Niclas, du som känner honom?”

”Cool. Förivrar sig inte. Och hurdan är Magnus?”

”Han är ingen tough guy. Han är Tintin. Nyfiken, stannar alltid fem minuter längre än konkurrenterna, när vi är ute på jobb.”

”Stannar kvar längre?! Det är oroande i den här situationen. De är bortförda på tionde dagen.”

”Ja”, sa Nicolai. ”Det är som en berg-och-dal-bana. Hopp på toppen som strax förbyts i ovisshet.”

”Jag skrev i Aftonbladet att jag ska ta emot Niclas med en glas Jack Daniels. Vad gör du?”

”Då står jag för isen.”

ARTIKELN HANDLAR OM