Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Finn

Vi avskaffar vår demokrati – för att skydda den

knackar inte Galenskapen härjar i Sverige efter att vi tvingades med i kriget mot terrorismen på USA:s sida, skriver Jan Guillou. Bilden är tagen vid ett tidigare tillfälle.

Den svenska terrorpolisen kommer helst i gryningen. De ringer inte på hos den som skall gripas. De slår omedelbart in dörren med särskilda forceringsverktyg och stormar in, sliter den misstänkte ur hans säng, tvingar ner honom på golvet, bänder upp hans armar på ryggen, handbojar honom och hotar hans skräckslagna familj med sina kulsprutepistoler som är försedda med lasersikten och stjäl därefter barnens mobiltelefoner. Poliserna är alla svartklädda och maskerade.

En av de fyra svenskpalestinier i Göteborg som drabbades av denna mardröm för en dryg vecka sedan var inte ens misstänkt för brott. Han skulle bara höras upplysningsvis, som vilken medborgare som helst.

Hade han varit en vit svensk med ”helsvenska föräldrar”, som skinnskallarna sade innan de blev sverigedemokrater, så hade han inte överfallits på det här sättet, inte gripits alls, nämligen. Polisen hade vid anständig tid på dygnet ringt och bett honom komma på ett kort förhör upplysningsvis. Eller hade man besökt honom — efter gryningen — i civila kläder, ringt på dörren, legitimerat sig och artigt bett om ett samtal.

Men nu var det alltså frågan om en svensk som hette Muhammed i förnamn. Då krävdes 20 man för tillslaget, då fick polisen mundera sig i de särskilt skräckinjagande svarta kläderna med terroristmasker och då fick de använda sina häftigaste vapen, k-pisten Heckler & Koch MP 5 med lasersikten.

Det fanns en tid i Europa, inte alltför avlägsen, som vi trodde aldrig skulle kunna komma tillbaks, när den mest fruktade polisen, klädd i långa svarta läderrockar, gjorde den här typen av gryningstillslag. Den gången jagade man företrädesvis judar.

Samtliga fyra svenskpalestinier i Göteborg släpptes inom ett dygn, vilket indikerar hur svagt underlag polisen hade när man drog på sig den svarta utrustningen. Den förklaring som medierna fick vid tillslaget var att det gällde ett hot om terroristbombning av Nordstan, ett hot som nu således var undanröjt.

Man hade alltså undanröjt terrorhotet genom att gripa fyra oskyldiga personer? Logiken kan starkt ifrågasättas. Följaktligen fick de misstänktas advokater munkavle, så kallat yppandeförbud, så att polis och åklagare ensamma fick förklara insatsen.

Belåtet konstaterade Svenska Dagbladets ledarsida att ett allvarligt attentat hade avvärjts i Nordstan ty ”innan det smällde hann dock polisen före med en razzia” och detta visade, enligt ledarskribenten, hur viktigt det är att vi har militära styrkor i Afghanistan (!) och han avslutar den tankegången ödesmättat poetiskt: ”Afghanistan är långt borta. Nordstan är nära” (SvD 1 nov).

Galenskapen härjar alltså i Sverige sedan vi efter den 11 september 2001 tvingades in på USA:s sida i kriget mot terrorismen. Vi anpassade snabbt vår terroristlagstiftning till USA:s och vår då ivrige tillskyndare av sådan antidemokrati, justitieministern Thomas Bodström, förklarade att ”problemet är ju att många av de här människorna har gått och blivit svenska medborgare” och därför måste i fortsättningen alla svenska hem kunna attackeras så som i Göteborg i förra veckan. Bodströms lagstiftning väckte ingen större opposition, alla var vi ju precis som han medvetna om att lagarna bara skulle riktas mot ”många av de här människorna”, inte mot sådana som heter Thomas i förnamn.

Just nu pågår, i skymundan, en rättegång med stöd av den bodströmska terroristlagstiftningen mot ett par svensksomalier som stött en somalisk motståndsrörelse som USA, delvis på goda grunder, ogillar. De åtalade är misstänkta för att på otillåtet sätt ha hotat den somaliska skräckregim som orsakat en enorm flyktingström. De skall alltså dömas för att de på ett antidemokratiskt sätt varit emot en antidemokrati i Afrika. I en svensk domstol. Det är ungefär som om professor Mattias Gardell skulle ställas inför rätta för att ha medverkat till operationen Ship to Gaza, som ju dessutom riktade sig mot en västerländsk demokrati. Men det kommer inte att ske. Mattias Gardell är lika blond, om inte lika blåögd, som Thomas Bodström.

Och mitt i denna hysteri visar det sig att USA bedriver ett spioneri i Sverige som riktar sig mot sådana svenskar som heter Muhammed i förnamn och är, eller kan misstänkas vara, muslimer. Eller åtminstone känner folk som är det.

Eller, som sannolikt är fallet med de fyra svenskpalestinierna i Göteborg, har skämtat olämpligt i telefon. Bodström införde ju också lagar som tillåter avlyssning av alla som heter Muhammed utan att de ens behöver vara misstänkta för brott, så kallad förebyggande avlyssning.

Hade en rysk spionliga jagat judar på svensk mark hade de beslutsamt infångats och dömts enligt brottsbalken. Men amerikanerna kommer att gå fria, ty vi är ju allierade i det heliga kriget mot islam. Och det är ju därför, precis som Svenska Dagbladets ledarsida nöjt smackande konstaterar, vi till och med ställer våra väpnade styrkor till USA:s förfogande. För att skydda vår demokrati måste vi först avskaffa den.

Följ ämnen i artikeln