Mejla

Linnéa Claeson

Äntligen räknas sex mot någons vilja som våldtäkt

Foto: Vilhelm Stokstad/TT
”Denna vecka ­prövades för första gången den nya ­lagen i Högsta domstolen”, skriver Linnéa Claeson.

Hon ville inte ha sex. Det var förutsättningen för att den 27-åriga mannen skulle få sova hos tonårsflickan som han haft kontakt med via sociala medier. Ändå genomförde han ett samlag med henne. De låg och sov ihop i underkläder när mannen plötsligt började ta på hennes kropp. 

Hon har beskrivit hur hon frös till is, stelnade och inte visste hur hon skulle reagera. När han inte fick ett nej sket han i att hon inte över huvud taget hade förmedlat ett ja och trots hennes passivitet körde han upp fingrar i hennes underliv och fortsatte sedan med ett vaginalt samlag.

Nu fälls mannen för oaktsam våldtäkt tack vare den lagändring som kritikerna så länge och så högljutt protesterade mot. De sa att det aldrig skulle gå. Samtyckeslagen skulle inte leda till någon förändring eller fler fällande domar, men innebära mer fokus på offret och en omvänd bevisbörda. De hade fel. Denna vecka prövades för första gången den nya lagen i Högsta domstolen, HD. Mycket tack vare att varje gång någon sa att det inte skulle gå svarade Madeleine Leijonhufvud: Det går visst.

Som professor emerita i straffrätt kämpade hon i 20 år för att införa en lagstiftning som bygger på att sex måste vara frivilligt. Visst låter det självklart att den som man har sex med måste ha visat att den vill? Men för Madeleine och FATTA-rörelsen, understödda av oss aktivister, tog det åratal att göra detta till verklighet. Vi skrev, talade och debatterade så fort tillfälle gavs för varför lagändringen var oumbärlig och brådskande. Vi demonstrerade och informerade medan vi blev idiotförklarade i media, politiska samtal och lunchrum. För ett år sedan kunde vi till slut fira en ny lagstiftning – men vad hände sedan? Vad sa HD?

Mannen dömdes på grund av att tonårsflickan inte visat att hon ville ha sex. Tidigare krävdes det hot, våld eller att offret befunnit sig i en särskilt utsatt situation för att det skulle räknas som våldtäkt. Nu är det avgörande att parterna genom ord eller handling uttryckt frivillighet. 

Detta är en oerhört viktig ändring då det tidigare krävdes av offret att springa därifrån, skrika, säga nej eller göra fysiskt motstånd – trots att forskning visat att kroppen oftast reagerar precis tvärtom. Fler än sju av tio som utsatts för ett sexuellt övergrepp hamnar i ”frozen fright” och kan inte göra motstånd, säga nej eller springa i väg. Den lilla asstora detaljen har rättssystemet skitit i
– tills nu. Nu har HD slagit fast att det inte är tillräckligt att man inte får ett nej. Man måste få ett aktivt ja. Glasklart.

Att diskutera någons klädval, underkläder eller avsaknad av kläder kopplat till sexuella övergrepp är inget annat än okunskap och kvinnohat. 

Trots detta har offer skuldbelagts för korta kjolar samtidigt som förövare har fördummats genom att deras ansvar förminskats. Men inte längre. HD slog fast att lagändringen ska innebära ett efterlängtat adjö till kvinnofientlig argumentation
i rättegångssalar. HD säger alltså att det inte är samtycke att ligga i samma säng utan kläder. Glasklart. Huruvida vi även kan vinka av liknande sunkiga attityder och kommentarer i fikarummen och överallt annars i samhället – det är upp till oss alla. 

Det som i alla fall är säkert är att den lag som Madeleine och många andra kämpade så länge för behövs och fungerar.

I en tid som kräver större politiska förändringar än någonsin kommer vi att använda det som motivation. Metoder som demonstration, politisk organisering och debatt får genomslag även när många påstår att det inte kommer att gå. Vi ska ta med oss det när vi går ut på gatorna. Att det som gör reell skillnad är politisk kamp och personligt mod. Och stunderna när vi tvivlar ska vi påminna oss själva: Det går visst.

Fotnot: Frozen fright, att rädslan gör att offret reagerar med passivitet under övergreppet.

avLinnéa Claeson

ARTIKELN HANDLAR OM