Man frias från våldtäkt – och det är helt i sin ordning

Foto: 27-åringen bjöd upp 13-åringen till sin lägenhet när hon satt på en bänk i närheten av hans hem.
KOLUMNISTER

Debatten efter den senaste våldtäktsdomen borde mer handla om moral än om juridik.

En vuxen man som bjuder hem en liten flicka på rymmen och ligger med henne imponerar inte.

Upprördheten i sociala medier, ivrigt påhejad av pressen, är än en gång stor.

En man har friats från anklagelser om våldtäkt efter att domare med sexualmoral från 1800-talet i vanlig ordning har fört ett hårresande resonemang för att finna nödutgångar.

Fallet rör en 13-årig flicka som var på rymmen från ett familjehem och hamnade i Västerås, utan pengar, mobil eller någonstans att bo.

En 27-årig man hittade henne på en parkbänk. Hon berättade att hon var hungrig och trött och vilsen. Han bjöd hem henne på påskmust.

Om vad som sedan hände går berättelserna isär.

Friades – helt i sin ordning

Mannen nekade i förhör först till att flickan över huvud taget befunnit sig i hans lägenhet, men ändrade sin berättelse steg för steg i samband med att polisen presenterade bevis.

Han åtalades för våldtäkt mot barn alternativt våldtäkt och gjorde under rättegången inte ett alltför trovärdigt intryck.

27-åringen hävdade till exempel att skälet till att hans sperma hittats i hennes trosor var att han hade onanerat i dem, en förklaring som vare sig tingsrätt eller hovrätt var tillräckligt godtrogen för att gå på.

Domstolarna konstaterar att minst ett samlag har genomförts. Ändå frias mannen för våldtäkt, vilket är helt i sin ordning.

Flickan har nämligen under tre förhör i sammanlagt tre och en halv timme ändrat sig på viktiga punkter.

Flera frågetecken

I det första förhöret hävdade hon till exempel att hon var frihetsberövad i flera dagar och våldtogs gång på gång.

Det visade sig sedan att hon kommit och gått som hon ville under dessa dagar.

Tingsrätten finner det även märkligt att hon ganska ingående kunna beskriva en hel del om vad som har hänt mellan dem, men varit väldigt knapphändig rörande övergreppen.

”Hon blev sedan våldtagen igen på tisdagsmorgonen, men det minns hon inte närmare. Hon vet inte varför hon inte minns händelsen”, för att ta ett exempel.

Domstolen reagerar också på att flickan säger sig ha blivit förgiftad och att hon blev så trött att hon inte kunde värja sig mot hans närmanden. Efter våldtäkterna var hon dock inte tröttare än att hon kunde sitta och skriva på nätet i timmar.

Naturligtvis kan flickans svårigheter att berätta om övergreppen bero på hennes ungdom och på traumatisering, men då hennes vittnesmål innehåller så stora frågetecken och det inte finns mycket till stödbevisning blir det svårt att fälla för våldtäkt.

Trodde hon var över 15

Åtalspunkten våldtäkt mot barn är mer komplicerad. På twitter har vissa utgjutit sig över kåtdreglande domare som har stirrat på flickans bröst (domen i hovrätten är för övrigt skriven av en kvinna). Fakta är dock att domstolarna har handlat efter lagstiftarens instruktioner.

För fällande dom krävs att det har förekommit samlag, att målsägande varit under 15 år och att den misstänkte visste att hon var det eller i all fall haft ”skälig anledning att anta att den andre personen inte uppnått den åldern”.

Att de har haft sex anser domstolarna vara klarlagt. Att hon var 13 är ett faktum. Men då han hävdar att han trodde att hon var mellan 15 och 17 måste åklagaren bevisa att han borde ha begripit att hon var för ung.

Det är därför rätten har tittat på flickans kropp och konstaterat att den kunde tillhöra ”en tonåring som passerat puberteten”. De lyssnade även på hur hon resonerat och fann det något så när moget.

Videoupptagningarna var det enda domstolarna hade att gå på: då flickan är så ung var hon inte närvarande i salen under rättegången.

Borde lagen vara skriven annorlunda? Bör det ställas högre krav på en person att ställa någon fråga om åldern innan den har sex med någon som uppenbarligen är väldigt ung?

Vilka normer lär vi ut?

Flickans advokat, Göran Landerdahl, anser det. Jag håller med honom. Men det är riksdagen som skriver lagar, inte domarna.

Advokaten ska försöka få Högsta domstolen att ta upp fallet. Jag tror inte att han kommer att lyckas, justitieråden på Riddarhustorget tar sig normalt inte an frågor om hur bevis ska värderas.

I min värld handlar detta fall mer om moral än om hur domstolar har dömt.

Vad rör sig i huvudet på en snart 30-årig man som ligger med en liten tjej som han vet befinner sig i en utsatt situation, som är på rymmen och irrar runt i en främmande stad utan pengar?

Vad är det för normer vi lär ut? Hur kommer det sig att vissa pojkar och män sätter en ära i att deras partners ska vara så unga som möjligt? Flickorna på catwalken, i hela vår kultur, är ofta väldigt unga. Vad leder det till?

Det är viktiga frågor. Men det är inte frågor våra domstolar ska besvara.

ARTIKELN HANDLAR OM