Fick du ett trasigt plastglas på tåget? Skyll dig själv …

KOLUMNISTER

Går upp till Nytorget för att köpa mig en pizza. Botaniserar i utbudet och bestämmer mig slutligen för en klassisk capricciosa.

I barnstorlek tack!

Nänänä, här serveras bara barnpizzor till barn, så det så.

Men snälla herr pizzabagare, säger jag. Jag äter aldrig upp en hel pizza och det känns i dessa klimatsmarta tider så dumt att slänga fin mat av principskäl.

Ja, då får du väl en barnpizza men till ett vuxet pris, muttrar han bakom sin glasdisk. Här görs inga undantag inte.

Så inåt helvete dumt. Fattar inte herr pizzabagare att han just förlorade en potentiell stamkund. Fattar inte herr pizzabagare att han bara framstår som en torr regelryttare utan servicekänsla. Fattar inte herr pizzabagare att jag aldrig någonsin kommer att beställa en enda pizza hos honom igen, det är ju så mycket trevligare hos hans konkurrent runt hörnet.

Jag åker tåg. Jag beställer ett glas vin och får ett plastglas med mig till min plats. Jag häller upp, och ut över fällbordet och ner på mina nytvättade jeans rinner en tunn ström av rödvin ur en lång spricka i plastglaset. Jag tågar tillbaka till det lilla skämtet till servering och säger att det vore bra om de kontrollerade sina glas, för det här var visst trasigt.

Nej, det var det visst inte, det måste ha varit du som hade sönder det när du bar det.

Nej, men du konduktörn/kaffeserveringspersonal (SJ har rationaliserat bort alla, så det finns bara en personal på hela tåget som värmer oätlig, svindyr mat i en mikro, klipper biljetter, ropar ut info och tömmer papperskorgar), den här sprickan är ju gigantisk, den kan inte ha åstadkommits av mig på min tio meter korta färd bort till min sittplats, det var nog trasigt innan.

Nej, det var det inte!

Vad ska man säga? Kärringen ger sig inte. Hon bara kan inte ge mig rätt.

Hon lägger en sådan prestige i denna spricka och dess ursprung, att hon inte på något vis kan tänka sig att bemöta mig som en kund. Jag ber om vatten, salt och en ny vinflaska. Men får avslag. Vatten finns inte längre på SJ:s tåg, man får köpa Loka. Eller ta från kranen. Och något nytt vin ska jag definitivt inte ha, jag får skylla mig själv.

Och när det gäller tågresor så kan jag tyvärr inte säga som med pizzorna, att jag aldrig mer kommer att anlita SJ. De har ju patent på tågresor. De kan vara hur jävla dyra, otrevliga och dåliga som helst, vill man åka tåg får man bara glatt stå ut, det finns ju inga alternativ.

Vad hände med kunden har alltid rätt, vad hände med lite vanlig känsla för vett och etikett. Handlar inte serviceyrken om att sälja saker på ett framgångsrikt sätt? Handlar det inte om att smöra lite så att kunden känner sig smickrad nog att återvända, köpa mer och sprida ryktet om den fantastiska affären/restaurangen. Jag kan bara inte förstå varför människor utan känsla för service envisas med att jobba med just service.

ARTIKELN HANDLAR OM