Han dör – förolämpad för sin lösning på freden

KOLUMNISTER

Det har alltid varit lätt att börja ett krig, ofta mycket svårt att göra slut på det. I dag år 1611 kom den svenske kungen Karl IX på ett helt unikt sätt att avsluta en blodig konflikt med Danmark.

Han skrev ett ursinnigt brev till sin danske kollega, Kristian IV, för att utmana honom på duell. Kriget skulle avgöras i strid dem emellan, man mot man, men det gick inte riktigt som kungen hade tänkt sig ?

Detta hade hänt. Sommaren 1609 drabbades Karl IX av hjärnblödning. Han fick svårt att röra sig och talade sluddrigt. Vid den följande riksdagen höll han ett gripande avskedstal. Knappt hörbart viskade han: ”Förmådde jag tala skulle jag väl utsäga: men nu förmår jag intet tala – Gud haver straffat mig ?”

Detta fick ärkefienden Danmark att omedelbart förklara Sverige krig. Danskarna trodde att nu då kungen var satt ur spel skulle det vara lätt att återerövra Sverige, för att återupprätta den nordiska unionen, som Gustav Vasa hade gjort slut på. Den sextioettårige kungen var sjuk och svenska armén redan fullt upptagen med ett krig mot Ryssland.

Danskarna hade fel. Den sjuke kungen piggnade till av krigsförklaringen och begav sig omedelbart söderut för att försvara Sverige. Danskarna anföll på två fronter samtidigt: mot Älvsborgs fästning och mot det första Göteborg, som kungen hade låtit bygga på Hisingen och som nu jämnades med marken, samt mot Kalmar, som då var Sveriges sydligaste större hamnstad. Den danske kungen var själv med vid stormningen av Kalmar slott, men attacken lyckades inte.

Karl IX anföll danskarna utanför Kalmar. Drabbningen blev en av de blodigaste någonsin i de bägge ländernas historia. Bägge kungarna var med i striden.

Då dök en dansk flotta upp utanför Kalmar med kraftig förstärkning. Karl IX tvingades dra sig tillbaka. Kalmar slott omringades. Det gick en vecka – då öppnade den svenske slottsherren, fältmarskalken Krister Some, slottsportarna och släppte in danskarna. På köpet fick danske kungen, förutom hela slottet och alla dess skatter och förråd, även 1 676 svenska soldater, 104 kanoner och fyra mindre krigsfartyg. Slottsherren Some, som härstammade från en gammal släkt från Östergötland, meddelade att han tröttnat på Karl IX och hellre bodde i Danmark. Han slutade sina dagar som förmögen gods­ägare i Holstein.

Nu blev Karl IX helt vansinnig av ilska. Han hade fått nog. Den slagrörde, sextio år gamle kungen, beslöt att utmana sin trettiofyraårige danske kollega på kamp man mot man för att på det viset äntligen få slut på kriget. Den 12 augusti skickade han följande häpnadsväckande brev:

”Vi Karl IX, med Guds nåde, Sveriges, Götes, Vendes. Finnars, karelers, lappars i Nordlanden, de kajaners och esters i Livland konung, låte dig Kristiern den fjärde, konung uti Danmark, veta att du haver gjort som ingen ärlig eller kristen konung.” För att inte mer blod ska spillas föreslår därför Karl IX: ”att du begiver dig uti egen person, efter de gamle göters lovliga bruk och sedvana, uti en kamp med Oss på slätte marken med två av dine krigsmän, riddarmässige av adel, utan argelist. Där vele Vi ock uti egen person mot dig själv träda.”

Karl förklarade att han för sin del skulle infinna sig iklädd hjälm, utan harnesk och bara beväpnad med värja. Han uppmanade Kristian att komma iförd samma mundering: ”Om du icke detta gör, så hålle Vi dig för ingen ärlig konung eller krigsman att vara. Där rätta dig efter.”

Kriget skulle alltså en gång för alla avgöras där, man mot man, kungarna emellan.

Vad svarade dansken? Med ett hånfullt gapskratt. Efter en lång och förolämpande inledning skriver kungen: ”vad anbelangar den ärliga kamp du Oss tillbjuder, så är det mycket bättre att ynka dig än att slåss och fäkta med dig; och en varm kakelugn vore dig mycket bättre och tjänligare än en sådan skärmytsling och kamp, så ock en god medicus, som kunde sätta ditt huvud något bättre i lag igen. Du borde väl skämmas, du gamle narr, att således antasta en ärlig herre, vilket du visserligen av en gammal sköka lärt haver, som sig med skällande plägar värja.”

Detta svarsbrev förbättrade inte precis Karl IX:s hälsa. Han blev så upprörd att hans tillstånd snabbt försämrades igen. Han tappade helt talförmågan.

Den sjuke Karl IX fördes med båt hem till Nyköpings hus dit familjemedlemmarna kallades. Några dagar senare, den 30 oktober 1611, avled han lugnt och stilla. Han ligger begravd i Strängnäs domkyrka.

En kort tid efteråt utropades den då bara sexton år gamle Gustav II Adolf till kung. Kriget med Danmark tog slut 1611. I freden i Knäred tvingades Sverige bland annat att betala en miljon i lösen för Älvsborgs fästning, ett högt pris för en redan utarmad nation. Sverige och Danmark skulle utkämpa ytterligare nio krig. Det sista avslutades 1814.

Herman Lindqvist

ARTIKELN HANDLAR OM