Min vän Gert har mördat alla båtar

KOLUMNISTER

Min gode vän, radiomannen Gert "Jerzy" Fylking fyllde 60 i går.

Med besked. Jodå, så att ...

Vi firade efter det att han briljerat som gubbsjuk radioman i en musikteaterpjäs om amerikanska ungdomar med identitetsproblem, relationstrassel och mängder av fett i håret.

Det länder Gert - skådespelaren! - heder att han stod på scenen på sin födelsedag. Radiomannen jobbar dubbelt sedan länge. Han vet att arbete beford-

rar hälsa och välstånd.

60 är för övrigt ingen ålder för en kristdemokrat.

Särskilt inte eftersom Gert - till skillnad från majoriteten av hans partikamrater - har en gans-

ka fri syn på festliga bögar, äldre könsvitsar och hembränt på dunk.

Nej, som kristdemokrat är "Jerzy" ingen partislav. Han har bara lite underliga teorier om saker och ting, och så är han allmänt anarkoreaktionär, som många andra hyggliga människor. Om han är troende vet jag över huvud taget inte. Vi snackar inte om sådant.

Hans kolumner i tidningen Kristdemokraten publicerades samtidigt i tidskriften Aktuell Rapport. Det var oklart vad kolumnerna egentligen handlade om, men de berörde ofta författarens egna barndomsupplevelser i Solna, på den tiden solen alltid sken och Christer Pettersson ännu inte hade blivit hämtad från skolan av polisen. Poängen är att Gert fann läsare i två vitt skilda läger.

Han kan förstås vara helt galen ibland. För det mesta är detta mycket underhållande. Han är alltid en bra kamrat. Vi har varit på en del resor tillsammans genom åren, till lands, på sjön och i luften. Så här i efterhand får man vara glad att man överlevt.

Han hävdar fortfarande bestämt att han inte befläckat sig själv sedan 1970, då han klättrade upp på en sluttning i Dalarna och drabbades av en inre predikan som sa åt honom att spilla sin säd på hälleberget.

I går fick han en badtunna av vännerna. En sådan där med nedsänkt kamin som står utomhus och som man eldar några timmar tills vattnet blir så varmt att man kan krypa ned för att betvinga vintern och studera himlavalvet om natten i skärgården.

Gerts tunna är tillverkad av aluminium. Det finns en tanke med det.

Vi hade först diskuterat om vi skulle förära honom ett litet vindkraftverk. Det finns ju ingen elektricitet där ute på kobben och nuförtiden är generatorerna ganska smäckra.

Om man vill ha belysning och kylskåp och bredband och andra moderniteter i vildmarken krävs det inte att man bygger en väderkvarn.

Problemet är att Gert förmodligen inte ens skulle ha kopplat ihop sladdarna. Eller så hade han haft sönder alltihop direkt och låtit det ligga.

På kobben väljer han oftast den enklaste metoden när han ska lösa ett problem. Vilket har lett till att möbler blåst bort, bryggor rasat ihop, motorer skurit, saker fattat eld och - att botten gått ur skittunnan flera gånger när han försökt lyfta den.

Tanken på att skänka mannen ett invecklat energisystem föll automatiskt. En enkel badtunna, alltså!

Men, en badtunna i trä fungerar som en inverterad träbåt. Man måste myra den med sågspån inifrån om våren, täta och olja till förbannelse. Tunnbanden ska spännas. Den måste stå luftigt för att inte ruttna, men ständigt hållas vattenfylld för att inte läcka. Och så vidare. Sköter man den inte så ger den upp.

Gert har haft en halv armada av träbåtar det senaste halvseklet. Och han har mördat dem alla, genom att låta dem torka till kaffeved i solen, frysa fast i isen eller skava sönder mot olika bryggor.

En tunna i aluminium behöver ingen omvårdnad och går inte att förstöra som en träbåt.

I morgon kör vi ut den till Gerts älskade kobbe. De salta varmbaden kommer att göra kristdemokraten gott och ge honom kraft att undvika självbefläckelse ett par decennier till.

Vi som samlade in till den hoppas också att den ska rena honom från de sjukliga tankarna på att göra riksdagskarriär.

Robert Aschberg

ARTIKELN HANDLAR OM