SD förstår inget - trots svar på tal hela tiden

Foto: BRIAN MCENTIRE
DADDA HINK OCH SPADE SD:s, med vikarierande partiledaren Mattias Karlsson i spetsen, motiv till att rösta ner budgeten var att skapa kaos. Ett motiv så lågt att inte ens en trilskande treåring skulle vara stolt över det. (Bilden är ett montage.)

Med berått mod kastade Sverige­demokraterna landet i en regeringskris som nu ska lösas med ett nyval.

Motivet är tyvärr så lågt att inte ens en trilskande treåring skulle vara stolt över det.

Ansvar är veckans ord i politiken. Alla anser att de själva tagit ansvar men att ingen annan gör det.

För att reda ut vem som verkligen har tagit ansvar börjar vi hos Alliansen. De förlorade valet och åkte ut med huvudet före från Rosenbad.

Sedan lade de fram en gemensam budgetmotion och meddelade att de självfallet skulle rösta på den. Där­efter gjorde de precis som de sade. Därmed hade de, ­enligt mig, tagit sitt oppositionsansvar.

Statsminister Stefan Löfven kan också sägas ha tagit sitt ansvar. Han kompromissade ihop sig med de enda partier som stod till buds, utöver SD som han inte vill samarbeta med. Nämligen Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

Det var att spela högt ­eftersom de tre partierna ­bara stöds av 43,6 procent av väljarkollektivet. Men Löfven chansade – och förlorade.

Det berodde på att riksdagens färskaste parti, Sverigedemokraterna, bestämde sig för att vara helvetiskt oansvarigt, att ­utlösa en regeringskris.

SD röstade inte, enligt egen utsago, på Alliansens budgetmotion för att den var bättre. Motivet till att rösta ner regeringens budgetförslag var att skapa kaos. Och det tänker de fortsätta med så länge de andra partierna inte lyssnar till och pratar med dem. ­Dadda hink och spade.

SD-ledningen med ­vikarierande partiledaren Mattias Karlsson i spetsen har tyvärr ingenting förstått. Sverigedemokraterna sitter i riksdagen, yttrar sig i talarstolen och i utskotten – och får svar. Hela tiden, faktiskt.

Inte i en enda parti­ledardebatt har Jimmie Åkessons inlägg mötts med kompakt tystnad. I veckans budgetdebatt fick Oskar Sjöstedt (SD) svar på tal hur många gånger som helst.

Någon rätt att delta i andra samtal finns inte. Inte för något enda riksdagsparti.

Sverigedemokraterna har också den egendomliga inställningen att 12,9 procents väljarstöd ger dem rätt till inflytande. Även det är en missuppfattning av stora mått.

Under den förra mandatperioden hade Socialdemokraterna stöd av 30,7 procent av väljarna. Men inte ens det, mer än dubbelt upp jämfört med SD i dag, räckte till makt och inflytande.

Så funkar det nämligen i politiken. Antingen får man minst hälften av rösterna. Eller också måste man betraktas som en partner för att få något att säga till om.

Det gör inte Sverige­demokraterna. Det är det som är, och kommer att vara, deras ­problem.

1 av 5

5 saker att hålla koll på i veckan

Möte utan Åkesson

I går samlades Sverige­demokraterna till kommun- och landstingsdagar i Västerås. Det är första gången som partiet samlas till ett stort möte efter valet, efter Jimmie Åkessons sjukskrivning och efter att ha tvingat fram ett nyval. Det finns med andra ord en del att prata om.

Yngsta fredspristagaren

Malala Yousafzai, 17, tar emot Nobels fredspris. Hon kämpar för flickors rätt till ­utbildning och sköts i huvudet av pakistanska talibaner. Den andra pristagaren är barnrättsaktivisten Kailash Satyarth som misshandlades när han ville frita barnslavar på en cirkus i Indien.

Något nytt på hjärtat?

På torsdag är det dags för statsministerns frågestund i riksdagen. Ny chans alltså för statsminister Stefan ­Löfven att överraska. Har han ett nytt kort i rockärmen, ­eller är det sista utspelat med beskedet att han två dagar ­före nyår kommer att utlysa nyval? Den som lever får se.

Så tycker vi om unionen

I veckan publicerar SCB en mätning som görs två gånger om året om vår inställning till EU. På nyårsdagen är det 20 år sedan vi gick med. Stödet för medlemskapet har ökat på senare år. 49,5 procent av männen och 47,3 procent av kvinnorna anser att det är ­ ”i huvudsak bra”.

Svärs in – på riktigt

Cecilia Malmström, som under fem året varit ansvarig för inrikesfrågor i EU-kommissionen, började jobba som handelskommissionär för en månad sedan. Men på onsdag svärs hon, och hennes 27 kolleger, in i ämbetet på riktigt vid en ceremoni i EU-domstolen i Luxemburg.

avLena Mellin

ARTIKELN HANDLAR OM