Mejla

Jonatan Unge

Stockholmsföraktet når nya höjder under coronakrisen

Publicerad:
Uppdaterad:

Som inflyttad 08:a i Malmö så är Stockholmsförakt inget nytt för mig.

Jag har mängder av exempel på tillfällen då jag utsatts för rena övergrepp av malmöiter på grund av mitt ursprung.

Här kommer nu ett axplock av dessa.

 

Jag satt på Nobes uteservering när en man iklädd en Djurgårdströja gick förbi.

Då ställer sig, inte en, utan två av gästerna på uteserveringen upp och skriker:

– Satans ålahuvud!

Eller någon liknande skånskt vulgaritet.

Hursomhelst så är situationen extremt obehaglig.

 

Till min stora skam tar jag inte skåningarna i kragen och läser lusen av dom utan i stället stelnar jag till, livrädd som jag är, och försöker se så skånsk ut som möjligt för att inte drabbas av samma öde som stackaren i Djurgårdströjan.

Gudskelov är jag fet och självgod så det går vägen.

 

Vid ett annat tillfälle står jag i kön till kiosken/postdisken på Hemköp vid Triangeln.

Servicen är som vanligt skånskt långsam och jag kan ha sett irriterad ut.

Vilket jag var och hade rätt att vara.

Plötsligt känner jag en retning i halsen och hostar fram en host.

Märk väl att det endast rör sig om en enda host.

Direkt vänder sig både en av expediterna och kunden framför mig i kön mot mig och stirrar.

Dom råstirrar verkligen och deras blickar är tydligt aggressiva.

Sen säger expediten:

– Nån har högfärdshicka hör jag!

 

Hon säger det med hög och klar röst på den tjockaste malmöitiskan jag någonsin hört.

Alltså så tjock som om hon precis innan hade gurglat grisfett.

Då börjar alla i kön att skratta.

Skrattar så de kiknar gör dom.

Trots att hennes kommentar inte ens var särskilt rolig.

Skratten är kalla, ihåliga och hånfulla.

Dom hade aldrig behandlat en skåning på det sättet så dom måste på något vis förstått att jag är stockholmare.

Jag vet inte vad som avslöjade mig.

 

Det kan ha varit allt från min skarpa och intelligenta blick till det värdiga sätt jag för mig på.

 

En annan gång sitter jag på Metros uteservering sent en sommarnatt.

Min bordsgranne lutar sig plötsligt fram och frågar var jag kommer ifrån.

Jag tar mod till mig och svara ärligt varpå han med svinelak skånsk röst säger:

– Stockholmsdjävel!

Riktigt nazistond är hans skånska.

 

Chockad tittar jag mig omkring efter stöd och gemensamt upplevd avsky över hans ord.

Men ingen runt mig reagerar. Inte ens mina egna så kallade vänner.

Vad hade jag trott, i och för sig, då dom ju också är skåningar.

 

Dessa exempel har nu fått er att verkligen inse hur prekär ens situation som stockholmare i Malmö är.

Men då ska ni bara veta hur illa den är nu under pågående coronakris.

 

Under den senaste tiden har Stockholmshatet gått från gliringar, insinuationer och otrevliga blickar till att deklareras helt öppet.

Facebook är fullt med poster av skåningar där dom kallar stockholmare för pestinfekterade löss och råttor och utlyser skottpeng på varje stockholmare som tagit sig ner till Österlen.

Hatet bara väller upp och deras ögon lyser av illasinnad glädje över att inte längre behöva hålla band på sin avsky.

 

Nu i denna tid av kris passar dom på att slå mot dom de föraktar.

Allt är stockholmarnas fel skriker dom på knappt förståelig dialekt och pekar anklagande på en med sina feta korvfingrar.

Men det är ju precis så som judarna behandlades under digerdöden på 1300-talet, säger ni.

Det är era ord vilka jag inte tänker kommentera.

 

Men jag kommer säga detta!

Skäms på er skåningar!

Hur vågar ni ta ton efter allt vi gjort för er!

Österlen var inget, INGET, innan vi kom och rustade upp det.

Varje år skänker vi Malmö stad flera miljarder i stöd.

Alla nya skrytbyggen i Malmö är bekostade av oss, likt vägarna ni går på samt den vård ni får för coronan.

Ni ska veta hut!

Om ni stöter på en stockholmare vid Brösarps backar som hostar er i ansiktet så är det bara för er att le.

Ni ska le! 

 

Foto: TT

Av: Jonatan Unge

Publicerad:

LÄS VIDARE