Sverige är välsignat – 200 år med Bernadotte

KOLUMNISTER

På dagen 200 år efter hans anfader Karl XIV Johan besteg tronen äntrade kung Carl XVI Gustaf talarstolen.
Framför honom satt Sveriges elit – nåja, delar av eliten, där satt HM:s ägare Stefan Persson, några landshövdingar, ICA:s VD Per Strömberg, riksdagens talman Urban Ahlin – där satt alltså delar av eliten och väntade på att kungen skulle runda av dagen.
Han började läsa ur sitt tal. Han sa: Det är roligt att så många är här. Han sa: Slottet ska vara en levande plats, en plats för samtal. Han sa: Vi har en ovärderlig skatt i de p e r s o n e r som arbetar på slottet.

1 av 7 | Foto: Stefan Mattsson

Det var som vanligt. Ett kungatal, inte särskilt väl framfört, fyllt av artigheter och intetsägande fraser.
Gästerna lystrade artigt. Många hade träsmak i baken. De hade suttit hela eftermiddagen och åhört anförande efter anförande om kungahuset Bernadotte. Visst var föredragen intressanta. Bernadottarna som byggherrar. Bernadottarna och böckerna (Oskar II avskydde Strindberg, Gustav V läste detektivromaner). Bernadottarna som kulturlivets befrämjare.
Men rikssalen var kall och eftermiddagen lång. Publiken fick tillfällig respit i en kort paus, knappt 15 minuter, då det också bjöds på geléhallon. Kylan, de hårda bänkarna och de onyttiga sockerbomberna visade att evenemanget var så fint det kan bli: på toppen fjäskas inte, man är tacksam att få vara nära kungen och lära sig lite. Bernadottarna i humanitetens och mänsklighetens tjänst. Musikalisk förströelse framförd på Oskar II:s harmonium. Bernadottarna i krig, fred och neutralitet.
Det gråa vinterljuset föll in genom fönstren. En strålkastare lyste upp silvertronen, en gåva till drottning Kristina inför kröningen 1650.


200 år täcker hela den moderna eran. Två sekler av krig, revolutioner, nya krig, nya revolutioner, kollapsande stater, folkvandringar, koloniers frigörelse, länder som försvinner och länder som bildas. Två sekler av otrolig ekonomisk tillväxt. När Karl XIV Johan besteg tronen var 80 procent av Sveriges befolkning bönder. Historikern Erik Norberg påpekade i sitt föredrag att BNP per capita var motsvarande 12 000 kronor. I dag är BNP per capita 444 000 kronor.
Kungen, drottning Silvia, kronprinsessan Victoria och prins Daniel var de enda som satt bekvämt, på karmstolar. Om man sträckte på sig kunde man se kungen, en elegant äldre herre i obligatorisk blå kostym, och under den prydliga konvenansen fanns något alldeles oerhört.


Karl XIV Johan hyllades vid sin död 1844 som en fredens kung. Aldrig hade Sverige upplevt så lång tid utan krig som under Karl Johan.
Och där satt på måndageftermiddagen hans ättling, den sjunde kungen av huset Bernadotte, och kunde konstatera att freden fortsatte. Inget inbördeskrig som i Finland. Inga ockupationer som Norge och Danmark. Inga revolutioner, ockupationer, försök till revolutioner, politiska massmord, dubbla världskrig och klyvning av landet som Tyskland. Inga utrotningsläger och förflyttning av hela landet som Polen. Inga revolutioner, utrotningar, svältkatastrofer, folkfördrivningar och ofattbart grymma krig som Ryssland.
Det är bara några av Sveriges grannländer jag räknade upp.


Carl XVI Gustaf stod i talarstolen och tackade för en intressant dag. Som vanligt var hans tal en smula osäkert. Vilket välsignat land vi lever i där vi kan reta oss på statschefens dåliga talekonst.
200 år av fred. 200 år av samma familj på tronen, en familj som egentligen inte gör något väsen av sig.
Vi är bara i början av märkesåret, sa kungen. Vi har mer att se fram emot. I november invigs en staty av Karl Johan på Slottsbacken.
Ja, det är ett välsignat land.

ARTIKELN HANDLAR OM