Mejla

Ehsan Fadakar

Ordets makt ligger äntligen hos folket

Publicerad:
Uppdaterad:

KOLUMNISTER

Klick. Delningar. Likes. Under den senaste veckan har debatten om sociala medier spårat ur. Vad som (äntligen) ­demokratiserat det offentliga samtalet ses nu av vissa som rena pesten. Om vi såg den här debatten komma? Absolut. När makten att avgöra vad som är bra och dålig journalistik flyttas från redaktörer till läsare så är det alltid några reaktionärer som kommer att slåss ända in i slutet.
Det började med författaren Björn af Kleens dramatiska text ”Klickdöden” i Expressen. Inledningsvis beklagar han sig över att SR-programmet ”Obs” ska läggas ner efter 50 år. ”Obs” har klassisk ”vi talar, du lyssnar”-attityd som inte längre håller i ett samhälle där alla har en röst. Jag har aldrig sett någon prata om eller rekommendera ”Obs”. Varför ska ett litet radioprogram som uppenbar­ligen förlorat sin relevans – och plats i kulturjournalistiken – få ­harva vidare utan att förnyas?

Visst är det så att public service även ska erbjuda smala program, men det är näst intill tjänstefel att inte ständigt vilja nå fler lyssnare med de verktyg som finns i dag. Att vilja ha få, men kvalificerade lyssnare är finkulturen när den är som fulast. af Kleen skriver att ”trycket från sociala medier utarmar journalistiken”. Detta i en tid där fler än någonsin tar del av journalistik. På Aftonbladet står vi, tack vare de ­sociala medierna, närmare läsarna än någonsin tidigare. Och det har höjt kvaliteten. Vilket alla nomineringar till fina journalistpriser är ett bevis på. Texten verkar vilja bevisa en sak: Sociala medier är början på slutet för journalistiken som vi minns den. Det behöver nödvändigtvis inte vara en dålig sak.

Men mellan raderna ser jag ett läsarförakt. Det är som att texten frågar sig: Varför ska läsarna bestämma vad som är bra journalistik? Vad vet de om bra kultur?

Det är en strid mot läsarna som ­inte går att vinna. Tiden då tidningsredaktörer bestämde vad folk skulle prata om är tack och lov över.
I oktober släppte den amerikanska tankesmedjan Pew Research Center en stor undersökning om ”nyheter” i sociala medier. 30 procent av amerikanerna får sina nyheter via Facebook. 78 procent av dessa skulle inte ens läsa en nyhet men såg något ­intressant och klickade. Det är fantastiska siffror. Grupper som slutat läsa nyheter återvänder. Läsarmångfalden blir allt större och fler engagerar sig i journalistiken.

Hur är det möjligt att se det här som något negativt?

Men det hela är större än så. Utan Facebook, Twitter och bloggar skulle vi återvända till debattsamhället på 80-talet. Ett fåtal fick synas och ­höras. I dag kan vem som helst göra avtryck om innehållet är tillräckligt bra, relevant och engagerande. Makten ligger hos folket. Det är det här som skrämmer gamla redaktörer. Ord är makt. Och ­oviljan att släppa makten fri är alltid lika stor.

Strid 1

Det pågår en strid mellan Google, Facebook och Twitter om vem som är bäst som “nyhetsförmedlare”. Med nya, smartare algoritmer chockar de nyhetssajterna med 100 000-tals nya läsare. Just nu är effekterna positiva, men jag räds den dagen giganterna börjar ta betalt för trafiken.

Strid 2

Det pågår även en strid om invandringen på Twitter, Facebook och i kommentarsfälten. Jag hade gärna sett antirasisterna oftare delta i dessa debatter i stället för att stå vid sidan om och gnälla på att kommentarsfält får finnas. Det finns vanligt folk som är rädda för invandring. Rädslan försvinner endast om vi pratar med dem.

Publicerad:

ÄMNEN I ARTIKELN