Mejla

Anders Westgårdh

The Beatles betydelse växer ju mer tiden går

Publicerad:

Jag tycker om The Beatles. Jag har alla The Beatles-skivorna. Jag brukar säga att The Beatles är min favoritgrupp. Därför ska jag nu skriva en hel kolumn om The Beatles.

Det är ju nämligen så att det förflutit exakt ett halvt sekel sedan The Beatles gjorde sitt första och ­enda besök i Sverige. Den 24-31 ­oktober 1963 fick de fyra unga killarna från Liverpool stifta bekantskap med såväl Stockholm och Göteborg som Karlstad och Eskilstuna. Störst publik kom i Borås, där beatlarna uppträdde inför 2 500 personer.

Det där är kuriosa i periferin för den stora massan, men inte i Borås där tidningen satsat på jubileumsbilaga och konstmuseet tidigare i år haft en stor utställning på temat.

Sådant tycker vi som tycker om The Beatles om.
Men nu över till blodigt allvar. 50-årsjubileet har nämligen fått mig att reflektera både över tidens gång, min relation till bandet och fram-förallt The Beatles omätliga inflyt- ande på både sin samtid och vår framtid.

Ofta känns det som att bandets ­betydelse bara fortsätter växa ju mer tiden går. Och i vissa stunder tror jag att vi ännu inte fullt ut insett hur kraftfullt The Beatles vred världen under den korta tid bandet existerade. Det handlade ju faktiskt ­bara om åtta år, från första till sista lp-skivan.
Den chockerande korta eruptionen upphör aldrig att fascinera mig. Det finns andra mäktiga urladdningar, som till exempel Creedence femåriga karriär med 15 hitsinglar i följd eller Bowies totalt nyskapande Berlin-trilogi. Men inga har haft större betydelse än The Beatles.

De svepte genom tiden som en orkan av nytänkande, frihet och skaparlust. Deras personliga utveckling blev till stor del världens utveckling. Samtidigt som de speglade samtiden pekade de ut fram­tiden i allt från samhälle och politik till kärlek och relationer.

De gjorde världen bättre än vad världen hade klarat på egen hand.
Med uppenbar risk för att låta som den gubbe jag rent matematiskt är, vill jag ställa frågan: Finns det ­något motsvarande i vår tid? Eller är det inte ens längre möjligt för en artist att inneha motsvarande världsherravälde? Och kanske är det i så fall lika så gott?

Det gick så fort att vi knappt hann tänka. Därför är det historiska perspektivet viktigt. Att lyssna på The Beatles i dag är inte samma sak som då, men det är fortfarande en stor­artad upplevelse som jag är djupt tacksam för.

Själen blir aldrig rynkig

Foto: AP

Jag såg Stevie Nicks häromdagen då Fleetwood Mac spelade i Globen. Hon är 65 år gammal och rör sig där­efter, med uppenbar ryggvärk och stela ben. Ändå fick hon mig att känna något slags attraktion. Inte som sexbomb eller snygging, men i kraft av sin utstrålning och personlighet. Bevisar återigen att innehåll alltid besegrar yta, och att själen aldrig blir rynkig.

Lugnet innan stormen ...

Vädret håller oss på helspänn. Efter den afrikanska (eller om den var fransk?) värmen sitter jag i den bohuslänska styvkulingen och skriver i väntan på den brittiska monsterstormen. Även om de flesta klarar sig helskinnade kan vi inte ropa hej. Glöm aldrig rysskylan.

avAnders Westgårdh

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM