Ansvaret för framtiden ligger på oss - nu måste skadan fixas

Tomas Brolin jublar.
KOLUMNISTER

Kanske var det senhösten 1994. Fotbollshjälten Tomas Brolin hade skadat sig och en journalist frågade om han fördrev tiden med att läsa böcker.

”Så sjuk blir jag aldrig”, sa Brolin och garvade.

Medier och kulturarbetare garvade också. Åt Brolin.

Vad få kunde ana var att medier, kulturarbetare och politiker skulle driva nästa generation åt samma håll. Samma år presenterades den läroplan som blev början på raset för skolresultaten.

I vinter publiceras en ny Pisa-undersökning. Mycket tyder på att Sverige fortsätter att dala.

Enligt en studie har 13 procent av den vuxna befolkningen en läsförmåga som begränsas till lättlästa text­er. Och var fjärde svensk kan inte ta till sig innehållet i en dagstidning. Nästa generation har troligen ännu större problem.

Samtidigt: I helgen arrangerades bokmässan i Göteborg. I vart och vartannat samtal pratades det om vikten av läsning.

Alla var eniga. Barn och ungdomar måste läsa mer.

Men vem tar det ansvaret? Läs valfri tidning som skriver från bokmässan. Räkna hur många artiklar som handlar om barnböcker. Ni kommer inte att hitta några.

Läs valfri kultursida, valfri dag. På sin höjd omskrivs någon barnbok i veckan. Det är inte heller ovanligt att barnböcker recenseras i klump, som vore det samma skräp.

Se valfritt tv-program om litteratur. Försök hitta en barnboksförfattare, eller ens någon som pratar om barnböcker så länge det inte handlar om vad som får stå på Pippis pappas visitkort.

Eller fråga regeringen vad som görs för barns läsning. Man lägger fem miljoner på att införa ett ”läslov”. Ett lov där barnen ska läsa på egen hand, utan pedagoger. Ansvaret läggs alltså på entreprenad, från skolan till barnen själva.

Gissa hur många resurs­svaga elever som kommer att läsa på läslovet. Gissa hur många färre som kommer att kunna ta del av demokratin i framtiden.

Och gissa hur många av dem som tar sig så här långt i texten. Den som inte gör det kommer missa vad Brolin egentligen tycker om böcker.

Han gillar litteratur, men hann bara inte läsa just då. Han ville lägga allt fokus på rehab och fixa skadan han hade dragit på sig.

Det borde kultur­en, medierna och stat­en också göra. Innan det är för sent.

avPatrik Lundberg

ARTIKELN HANDLAR OM