Mejla

Oisin Cantwell

”Är ett sätt att föregripa kritiken”

Publicerad:
Uppdaterad:

Efter flera års tystnad kallade i dag åklagare till presskonferens för att prata om Julian Assange.

Men de journalister som hade flugit in till Stockholm från hela Europa hade all anledning att känna besvikelse.

Överåklagare Marianne Ny inledde nämligen showen klockan 14 med att förklara att ingenting nytt fanns att säga.

Några i publiken suckade, andra skakade klentroget på huvudet, åter andra himlade med ögonen och såg ut att längta hem.

Och undra på det.

De 40-tal reportrar från Storbritannien, Frankrike, Italien, Tyskland och givetvis Sverige som suttit och svettats i en liten sal i polishuset på Kungsholmen i en halvtimme innan tillställningen äntligen började hade i och för sig inte gjort sig några illusioner om att en bomb skulle släppas.

Men att utlysa pressträff utan att ha ett dugg att berätta?

I kväll sänder SVT:s Uppdrag granskning ett reportage där de svenska myndigheternas agerande i fallet Assange nagelfars.

Marianne Ny försökte få oss att tro att hennes framträdande inte hade någonting med den saken att göra. Hon lyckades inte.

Hon och chefsåklagare Ingrid Isgren turades om med en retrospektiv över alla osannolika turer i denna sex år utdragna historia och i den syrefattiga hettan blev en av de två tolkarna snart så matt att han började översätta från svenska till svenska.

"18 november 2010... Assange blir häktad i sin frånvaro av Stockholms tingsrätt..."...16 december 2012...Storbritanniens Högsta domstol ger prövningstillstånd"..."19 juni 2012..begär politisk asyl på Ecuadors ambassad..."

Nog kan det vara nyttigt med repetition, men Ny och Isgren kunde ju ha hänvisat till den utmärkta kronologi över ärendet som finns på både svenska och engelska på Åklagarmyndighetens hemsida i stället för att lura hela Europas presskår till Stockholm.

Efter 45 minuters meningslöst redovisande var det dags för allmän frågestund och efter det gruppintervjuer.

Frågorna haglade på engelska och svenska. "Varför kan ni inte ha ett telefonförhör med Assange"? "Varför kommer aldrig ärendet till avslut?" "Vad var Ecuadors senaste drag"?

Marianne Ny parerade, försökte förklara, redovisade för hur svenska åklagare arbetar.

Hon har en hel del poänger i sitt resonemang. Det är inte svenska åklagares fel att Wikileaksgrundaren fegt hukar på en ambassad i London år ut och år in i stället för att inställa sig i Stockholm. Och det är inte misstänkta brottslingar som ska diktera villkoren för när, var och hur förhör ska hållas.

Inte minst i utredningar om sexbrott är kvaliteten på förhören viktiga och det vore inte tillfredställande att behöva flaxa fram och tillbaka till London för att ställa kompletterande frågor.

Med det sagt så finns det skäl att ha synpunkter på hur Sverige har hanterat ärendet. Det har lagts ner och tagits upp igen och vid dagens presskonferens sade Ny att hon tvingades begära Assange häktad i sin frånvaro i november 2010 för att det inte gick att lokalisera honom.

Sanningen är att han skrotade runt i Stockholm i veckor efter att han hade släppts i väntan på nytt förhör. Det var inte svårare att få tag på Assange än att jag kunde äta lunch med honom. Han var irriterad över att inget hände. Till slut tröttnade han och flög till London.

Det är för övrigt med stigande irritation som svenska domstolar under de senaste årens häktningsförhandlingar har påpekat att åklagare har skyldighet att föra utredningen framåt.

På fredag meddelar hovrätten beslut om Assange ska vara fortsatt frihetsberövad i sin frånvaro. Helt förvånad skulle jag inte bli om beslutet blir att försätta honom på fri fot.

Samtidigt fortsätter det byråkratiska trasslet med Ecuador om hur formerna för ett förhör med Assange på ambassaden ska se ut.

Hur den här härvan slutar vet ingen. Men jag skulle bli förvånad om åtal över huvud taget väcks.

Pressuppbådet lommade snopet ut ur polishuset efter någon timme utan att ha blivit klokare. Tre Wkilieaks-aktivisiter med sina banderoller och sina krav på att Assange skulle släppas ur sin "politiska fångenskap" mötte oss.

Jag antar att det hade varit meningslöst att påpeka att deras idols belägenhet mer beror på misstänkt våldtäkt än på hjältemod.

Av: Oisin Cantwell

Publicerad: